Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
BJÄLBO-JARLEN
lens brud" — Nidingar! — Magnus, jag förbannar
Dig!
MAGNUS.
Det skall Du icke, far! — Minns att det var
Du, som väckte splitet mellan bröder — att Du
lärde mig umgås med ränker — Du var plogkarlen,
jag är skördemannen! Men grufva Dig icke,
Valdemar måste bort! Nu är jag kommen! Du liar
sjelf satt en krona på mitt hufvud, spiran var jag
född till.
JARLEN
strider med sig.
Jag börjar tro — jag ser att jag födt en
konung — jag visste det icke, jag hoppades dock, nu
vet jag, att Folkungaätt är aflad . . .
MAGNUS.
Det visste Du redan vid Herrevadsbro.
JARLEN.
Herrevadsbro? — Det var icke mina ungar!
Icke mina! Och så länge Junker Karl lefver, kan
endast jag hålla riket uppe!
MAGNUS.
Junker Karl trädde undan — offrade sig för
landsfreden. — Gör Du sammaledes! fader i
JARLEN.
Så länge jag lefver och står upprätt offrar jag
ingenting; och så länge Junker Karl kan hämnas får
landet ingen ro.
MAGNUS.
Junker Karl hämnades aldrig sina fränders dulga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
