Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vädrets i skogen. Litet betänka de höga, de stora,
hur lätt vi ringa, vi jordens små, falla ett byte fur dera.
Grymme jägare, jaga ej längre ditt villebråd, gif det
nådeskottet, låt det få du fur en kula af din hand.
CARL.
Jägarens villebråd ej, men hans tro en gång.
ANNA.
Säg inte så, sjung ej så i rosens öra, fågel uppå
liljeqvist. Det blir nog en annan visa till slut.
CARL.
Hvarför så sorgsen nu?
ANNA.
Jag vet det ej sjelf.
CARL.
Kan du ej lita på mig?
ANNA.
Förlåt mig Carl. Du ser nog ut som en ärlig gosse
och man misstror ej den man älskar. Men ändå är det
något — och detta något är mitt lilla förstånd {pekar på sin
panna) och mitt oroliga hjerta, som säger mig, låter mig
ana, att . . .
CARL
Att?
ANNA.
Ja, hvad var det nu jag ville säga? När du så ser
mig i ögonen, så tycker jag att jag gör orätt mot dig, om
jag säger det, och att jag ej kan säga’t, på det du ej
må bli ledsen.
CARL.
Och du gör rätt deri, att du ej säger något, som
gör mig ledsen i den stund jag lemnar dig. Ty dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
