Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK.
Du ljufva börda! Så jag ville föra
Dig genom lifvet, till mitt hjerta tryckt,
Att tornet ej din fot fick stinga, — störa
Ej någonting din lefnads lätta flygt.
[(Efter en stunds förtjust åskådning af den tillryggalagda scenen.)
O att, en grann och vimplad slup, jag flöge
Med dig utöfver lifvets lugna haf!
KATRIN A.
O att jag böljan vore, som sig smöge
Intill dess sida — se’n i djupets graf!
ERIK.
O vore stranden jag, som böljan slöte
Till hänryckt bröst, som utaf tjusning slog!
KATRINA.
O att jag blomstret vore i dess sköte
Som prydde det en stund och sedan dog!
ERIK.
0 vor jag fjäriln, som den blomman smekte
1 evig ungdoms ljusa honungsdar!
KATRINA.
O vor jag färgen, på dess vinge lekte,
Och den min fägring gaf, sjelf intet var!
ERIK.
O att jag ljuset var, som tjusadt sänkte
Sin stråle i den färgens fagra glans!
KATRINA.
O att jag stoftet vore, som der blänkte
Uti dess sken en stund och se’n ej fanns!
(Omfamningen upplödes. Hon ser sig om.)
Hur täck, hur skön är våren, fastän han
En liten är ännu — nyss kommen till —
Ett lindebarn i sippekransad vagga!
Men kinden rodnar re’n, och blicken blå
Han slagit opp och ser så slug på en,
Som om han ville säga: “vänta litet,
Snart blir jag stor och då skall du få se,
Hur vacker som jag blir.“ —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
