Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om så olika lotter han kan jemna,
Hvad for orakelsvar vill han mig lemna?
Snart skall det stulna ögonblicket fara,
O! dröj ej, att mitt hjertas bön besvara!
CECILIA (med älskvärdt bryderi).
Förtrollning bor i dessa vårens lunder —
En tjuaning herrskar öfver dessa stunder.
Yårt hjerta och vår hand — o, för de båda
Hur sällan gaf oss ödet väl att råda!
(drager af sig silkesvanten och räcker den åt Sture.)
Stum högsta sällhet är som högsta smärtan,
Och tyst svärs trohet mellan trogna hjertan.
STURE (kysser vanten och fäster den i
sin hatt). 1
Ledstjerna, lys till ljusa bragders öden;
Jag följer dig igenom lifvet — döden! (Begge gå.)
Sjunde scenen.
HERTIGEN och HERTIGINNAN med deras son återvända.
JOHAN (blickande efter Sture).
Den går förlorad för oss.
JAGELLONICA.
Ja, och för sig sjelf.
JOHAN.
Yi ha förirrat oss och måste vända om
Till kända stigar här. Hu, trötta maka, kom,
Att på en annan väg uppsöka någon hydda,
Att der vårt barn och oss mot nattens kyla skydda.
JAGELLONICA.
Så finner qvällen oss, som morgonen oss fann —
Olyckliga!
JOHAN.
Sjelf har du velat det — hur kan
Det vara annorleds?
JAGELLONICA.
Hur kunde annorlunda
Det vara! — svarar jag. Må hvad som vill än stunc^a,
Jag ordet ångrar ej. Skall fången evigt då
I tystnans ödmjukhet sin boja dra och stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
