Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i\ —
subjekliHS abstrakta, allmänna form. Ocli likväl skall
denna form, enligt Hegel, ej behöfva något annat innehåll än sig
sjelf. Weisse och Fichte påstå deremot med rätta, att
denna form är tom och väsenlös*)». Härpå kan svaras, att
Hegel visserligen betraktar formen för sig, men ej i den
mening, som skulle den utan innehållet vara något, utan
såsom det väsendtligen bestämmande i innehållet. Just
derföre, att den absoluta formen är det absoluta innehållets egen
sjelfbestämning, måste den deruti väsendtligen bestämma sig
sjelf. Den dialektiska öfvergången ifrån en lägre bestämning
till en högre har visserligen sin grund deri, att den lägre
bestämningen är inadæquat emot det absoluta innehållet.
Men då formen ej är för innehållet yttre, utan immanent
deruti, så måste denna den lägre bestämningens
ofullkomlighet ej allenast visa sig vid dess hänförande på det gifna
innehållet, utan bestämningen måste sjelf i sig manifestera
densamma genom sitt dialektiska upphäfvande. Weisse och
Fichte fasthålla ensidigt den sidan, att innehållet är det sig
formgifvande, utan att tillika sätta utvecklingen såsom
bestämd genom formen sjelf. Derigenom blir öfvergången ifrån
en bestämning till en annan helt och hållet godtycklig och
ophilosophisk; hvarje särskild formbestämning jemföres med
det empiriskt gifna innehållet och befinnes omotsvarig mot
detsamma, till följe hvaraf en öfvergång fordras till en nv
bestämning. Hos Hegel är det deremot icke blott innehållet
som öfvergår till en högreform, utan formen sjelf måste, just
derföre att den är i väsendtlig enhet med innehållet, i sig
innebära samma öfvergång.
Af hvad här blifvit anfördt är det äfven tydligt, i
hvilken betydelse Ideen kan sägas i sig hafva all realitet").
* F i c h i e. Ouio’. 16 Se:n ’il’» Fonn; ölme Slitnilex
|ioMiiven Cclinli, i ti sclilec liihiu uirtil ni i|rukcti.
••) II. VV V, a5, j6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
