- Project Runeberg -  Om ideens förhållande till verkligheten /
27

(1849) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Johan Jakob Borelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— «7 —

Derföre är objektet ej allenast identiskt med subjektet, utan
hkasåväl detsamma motsatt. I denna sin motsats mot
subjektet är objektet ett ändligt; och subjektet såsom hafvande
objektet emot sig är likaså väl ett ändligt. Objektet är
naturen och subjektet den ändliga anden.

Den logiska ideen är den inre formen och den
absoluta principen så väl i naturen som anden. Men då ideen
såsom sådan innehåller alla sina momenter såsom upphäfda
eller ideella, så erhålla deremot dessa uti ändlighetens
område ett sjelfständigt, reelt bestående utom hvarandra.
Ändlighetens väsende är nemligen det, att hvad som endast uti
sin enhet och förmedling är absolut och oändligt erhåller en
6kenbar sjelfständighet och omedelbarhet Den allmänna,
absoluta formen partikulariserar sig sålunda uti sina
särskilda momenter; och dessa erhålla ett yttre bestående
emot hvarandra. Formen för denna yttrehet är rummet;
det väsendtliga i detta är nemligen det deri existerandes
omedelbarhet och likgiltighet Då likväl allt i rummet
existerande är genomträngdt af ideen och deri har sin
princip, så är sjelfständigheten och yttreheten i rummet en
blott skenbar, och den inre enheten måste manifestera
sig genom momenternas ömsesidiga öfvergång uti hvarandra.
Men emedan momenterna sjelfva äro uti yttrehetens form,
så blir ock öfvergången ej mera den rent ideella
förmedlingen, hvaruti momenterna stå såsom upphäfda uti
ideens enhet, utan den framträder sjelf på ett yttre sätt,
under tidens form. I tiden upphäfver sig oupphörligt det
yttre, omedelbara förhållande, hvari föremålen i rummet stå
till hvarandra; men denna deras ömsesidiga förmedling
återgår beständigt ånyo till omedelbarhet.

Denna i tiden skeende ömsesidiga förmedling mellan
de i rummet existerande objekterna är causalitetsförhållandet
I detta uppenbarar sig å ena sidan den allt genomgående
enheten; & andra sidan kan denna enhet såsom förlagd i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:36:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bjjideen/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free