Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vedtjufven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 127 —
»Stanna, sen dit!» ropade Halvor rasande och
sökte ställa sig i vägen för de flyende, medan han
pekade upp mot fadren, som stod öfverst på
förhuggningen, synlig för alla i månskenet. »Se, däruppe står
han, som I skällen för vedtjuf, och försvarar er alla,
medan I läggen benen på ryggen — där ha vi svensken!»
Detta utrop skingrade partigängarna som agnar
för vinden. Klockaren, Björnstad, löjtnant Wærn och
Halvor stodo ensamma kvar på skansen, medan fienden
ånyo ryckte fram.
»Gif akt, män, eftersta leden hålla sig färdiga!»
kommenderade löjtnanten med hög röst.
De främste ryttarna höllo in tyglarna och vände
om, lurade af denna list.
»Tillbaka gossar, — skogen är full af jutar!»
ropade den svenske anföraren.
Ryttarna gåfvo sig blott så mycken tid. som
behöfdes för att taga sina döda upp på hästarna och
satte af genom hålvägen. Skogen låg åter stilla och
tyst i det bleka månljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
