Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olycksbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 284 —
»Enkefru Anea Hoyer, ensam! Kommer icke Olaug
och er son Casper enligt öfverenskommelse?»
»Olaug väntar nere i förstugan, min son kommer
klockan 11. Jag har själf något på hjärtat, som vi
må tala om, ifall eljes jungfruns tid tillåter», tillade
hon med en skarp blick på den högröda schalen, hvari
Ulla just insvepte sin figur.
»Ja, jag har lättat lite på sorgen efter min salig
mor», svarade Ulla med ett ursäktande leende, »men
när det gäller stadens välfärd, så bort med
familjehänsyn !»
»Stadens välfärd?» frågade Anea tviflande.
»Ja, just stadens välfärd!» fortfor Ulla och kastade
en pröfvande blick i spegeln. »Kan icke den svenske
konungen bryta in i vår stad hvilken timme som helst?
Är det ej då min plikt som välbeställd
husföreståndarinna i en af stadens förnämste mäns hus att taga
emot honom på ett passande sätt? Hvad tron I väl,
att de gudasköna svenska officerarna skola tänka om
oss, norska kvinnor, om vi alla taga emot dem i
slät-kammadt hår och kattunsklädningar? Hvar har man
någonsin hört talas om ett borgerskap sådant som vårt,
som, till största skadan för sig själf, ämnar ruinera vår
goda stad genom att antända den för att ej lämna åt
svensken något, som han kan stå och ligga på?»
Ulla höjde armarna i den röda schalen mot taket
och fortfor under stigande rörelse:
»Skulle det icke vara oss alla till största fördel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
