Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan, säger Berkeley, icke tänka sig en utsträckning utan
färg, form eller storlek, icke en rörelse, som hvarken är
hastig eller långsam eller utan en viss riktning, icke en
triangel, som hvarken är rätvinklig, spetsvinklig eller
trubb-vinklig o. s. v. Allmänbegreppen äro i själfva verket intet
annat än namn eller ord, nomina; hvad som existerar,
framträder alltid för oss med de sekundära egenskaperna, och
endast medelst dessa kunna vi uppfatta de primära.
Berkeley är alltså nominalist
och sensualist.
Han är äfven idealist
eller, som han själf kallar
det, spiritualist. Han
förnekar nämligen också den
kroppsliga verklighetens
själfständiga existens. Att
bordet, vid hvilket jag
sitter, är verkligt, betyder
endast, att jag ser eller
känner det, att jag genom
mina sinnen iakttager det.
»Vara är att iakttagas,
varseblifvas». Att bordet
existerar, äfven om jag icke
iakttager detsamma — om
jag t. ex. lämnar rummet,
där jag sett det — hur
vill man bevisa detta? Om
jag åter träder in i rummet, så står bordet visserligen
där igen, men hvem kan garantera, att det stått där under
mellantiden? Äfven om man säger, att det bord, jag
iakttager, har ett »i sig existerande» bord som orsak, så har
detta tal icke bindande beviskraft, eftersom vi i drömmar
och hallucinationer kunna ha sinnliga intryck af föremål,
som icke existera utanför vår själ. Förmodandet, att min
iakttagelse af ett bord måste ha en utanför mig liggande
orsak, som grundar sig på det oförnekliga faktum, att våra
(F. H. 15.) 8
George Berkeley.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
