- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
109

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mäktige och häftige tsaren med en skrifvelse, om hvars
innehåll man icke hade en aning. Den kunde ju handla
om saker, som förargade den väldige. Och då... ve,
budbäraren. Hans hufvud sutte i så fall icke mycket fast på
hans axlar. Hans död vore nästan säker.

Därför beslöt han sig till sist att icke själf framlämna
brefvet utan med något penningar söka förmå en rysk
soldat att göra det. Det lyckades äfven. Mot några
silfverslantar åtog sig en soldat att delgifva tsaren zaporogernas
skrifvelse. Kosacken återvände genast.

Den arme soldaten passade på vid ett tillfälle, då tsaren
gick omkring i lägret. Han närmade sig honom, kastade
sig ned på knä och framräckte skrifvelsen.

— Hvad har du där? frågade tsaren vid åsynen af
papperet.

— Ett bref, nådige herre.

— Hvar har du kommit öfver det?

— En kosack har lämnat mig det och bedt mig lämna
fram det till dig.

— En kosack! Hvarför kommer han icke själf?

— Jag vet icke. Kanske han trodde att jag skulle
kunna göra det bättre, log soldaten med ett bredt leende!

— Nå, gif hit! utbrast tsaren och ryckte otåligt brefvet
från soldaten.

Denne låg kvar i knäböjande ställning och betraktade
trohjärtadt sin härskare.

Tsaren kastade en blick på utanskriften.

»Stormäktigaste herre och tsar» läste han.

Ett leende flög öfver hans fylliga läppar.

— Ser man på! Kosackerna ha ju lärt uttrycka sig
riktigt städadt.

Men knappt hade han öppnat brefvet och genomögnat
de första raderna, förrän hans ansikte blef mörkrödt och
han brast ut i en ström af vilda svordomar, som fortforo
med allt häftigare tonfall under hela tiden han läste.

— Skurkar! Djäflar! Trolösa upprorsmakare!
Förbannade röfvarpack! Jag skall låta spetsa hvarenda zaporog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free