- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
118

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemsk till mods och kramade sin bössa, färdig att vid
minsta tecken till fara affyra den.

Då varseblef han hastigt vid en glimt af månen att
det underliga föremålet var en människa och att det som
liknat glänsande tänder var en knif, som han bar i munnen.

— En rysk spion! Kom du bara litet närmare, min
gubbe lilla. Dig skall jag nog knäppa, mumlade han.

Den hemlighetsfulle mannen kröp alltjämt framåt lika
tyst och långsamt. Det föreföll som om han ej upptäckt
Dmitri, hvilken satt i skuggan.

Denne vände sig försiktigt om mot Jeroschka. Då fick
han se silhuetten af denne, aftecknande sig mot den ljusa
sanden.

— Ah, hvilket nöt! tänkte han. Att placera sig på
det sättet. Det är ju att på förhand skrämma bort hvarje
villebråd, som närmar sig.

Plötsligt slog honom en tanke:

— Det är för att sticka ned Jeroschka, hvilken sitter
med ryggen hitåt, som den mannen kryper. Mig har han
ännu ej upptäckt. Men det skola vi allt bli två om.
Emellertid kan jag gärna låta dig komma så nära du
behagar.

Då den smygande mannen kommit honom ännu en bit
närmare, igenkände Dmitri till sin utomordentliga förvåning
i honom samme kosack, som fått i uppdrag att framlämna
brefvet till tsaren.

— Aha! Du var icke riktigt nöjd med utgången. Du
tyckte icke om att bli bortkörd utan att ha fått de utlofvade
pengarne och nu vill du hämnas, sak samma på hvilken af
oss. Och kanske du äfven är spion åt ryssarne. Men dig
skall jag nog oskadliggöra, tänkte Dmitri och höjde bössan.

I detsamma han satte den till kinden, mumlade han
enligt en barndomsvana: »I faderns, sonens och den helige
andes namn», och tryckte af. Skottet ekade i skogen och
förlorade sig i fjärran i ett doft buller.

Jeroschka rusade ögonblickligen upp och kom springande
mot honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free