- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
119

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Hvad har du skjutit? Hvad har du skjutit? skrek
han, så det genljöd i skogen.

— Håll käft! hväste Dmitri till honom.
Denne höll på att snabbt ladda om sin bössa, då
Jeroschka kom fram till honom.

— Men säg då, hvad du har skjutit. Ett vildsvin, en
hjort, eller en fågel? hviskade han.

— En människa, svarade Dmitri lågt.

— En människa!

Jeroschka betraktade honom utom sig af häpnad.

— Ja, en människa, en ryss, förresten den där kosacken,
som jag gaf brefvet till tsaren och hvilken besökte oss för
några dagar sedan för att söka lura till sig pengar men blef
bortkörd.

— Kosacken! mumlade Jeroschka med uppspärrade ögon.

— Ja, han smög sig fram här i gräset med knifven
mellan tänderna för att sticka ned dig, som satt med ryggen
mot honom. Mig, som satt i skuggan, såg han ej. Men
jag såg honom så mycket bättre och knäppte honom. Låt
oss nu försiktigt gå fram till honom. Kanske han icke är
riktigt död än. Kanske jag rent af har bommat och då
kunna vi vänta oss en kula. Men det tror jag väl knappast.

Med bössorna höjda, ifall kosacken skulle göra den
minsta rörelse, smögo sig de två zaporogerna fram till honom.
Han låg kastad på rygg med armarne utbredda. Knifven
hade fallit ur hans mun och blänkte på gräset, som var
färgadt af blod. Han var icke död, ty ur strupen på honom
hördes ett svagt rosslande.

Dmitri och Jeroschka böjde sig ned och undersökte
honom.

Skottet hade träffat i halsen och afskurit en af de stora
ådrorna. Det var tydligt att mannen förblödde. Om några
minuter skulle han vara död.

Utan att ge sig tid att invänta detta, drog Dmitri sin
dolk och skar halsen af kosacken.

Han höll upp det bloddrypande hufvudet vid håret
och betraktade det leende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free