Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afprutas på den, om det vore aldrig så förnuftigt och
fördelaktigt. Hellre ginge han själf och hela hären under, än
han toge ett steg tillbaka. Och till ingens råd ville han
lyssna. Hur väl om den försiktige Lewenhaupt hade hans
öra! Den generalen han visste att spara folk och ändå vinna
segrar. Men efter den olyckliga affären vid Lisna är han
i onåd... Men Piper, Rehnskiöld eller någon annan af de
betrodde generalerna? Han måste tala vid någon och bedja
dem hjälpa honom att öfvertala kungen. Med Rehnskiöld
tjänade det nog ingenting till. Han bara jamar med och
jahar till allt bara för att stå väl. Och på samma sätt göra
flera andra. Men Piper? Han vill åtminstone själf
härifrån. Han är gammal och känner mer än någon annan
fälttågets mödor.
— Jag måste tala med honom, tänkte Gyllenkrook, då
han gick fram och tillbaka utanför kungens tält, där
kornetten Buss stod och postade.
Af en händelse kommo Piper och Rehnskiöld om en
stund gående förbi. Gyllenkrook skyndade fram och
meddelade dem sina bekymmer.
— Kunna ers excellenser säga mig, hvarför Pultava
nödvändigt skall belägras? frågade han.
— Hans majestät vill väl ha någonting att roa sig med,
svarade Rehnskiöld leende och ryckte på axlarne.
Gyllenkrook kände, att han nästan hatade den själfkäre
generalen, som föga brydde sig om annat än sin egen höga
person.
— Jag tycker det är ett något kostbart nöje. Bättre
tidsfördrif kunde hans majestät ha, svarade Gyllenkrook
buttert och vände sig från honom till Piper och bad honom
söka öfvertala kungen att afstå från belägringen.
— Öfversten känner ju kungen lika så bra som jag
och vet därför, att när han en gång fått någonting i sitt
hufvud är det omöjligt att bringa honom på andra tankar,
svarade Piper.
— Ja, men jag fruktar för att om icke någon särdeles
stor lycka inträffar, kommer ingen enda bland oss ut ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
