Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII. Genom ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAP. VIII.
Genom ödemarker.
— Hvilket förfärligt land! Solen bränner, så att man
kan bli galen och icke ett träd finnnes, som kan skänka en
skugga, icke en källa, där man kan svalka sin brännheta
gom.
— Ja, vet du Rensel, det är verkligen en bedröflig
trakt, vi råkat in på efter nederlaget. Bara slätt efter
slätt, hvilka aldrig tyckas taga slut och där ingenting
annat finnes än gräs, godt nog åt hästarne men icke kunna
vi lefva af det.
— Nej, vi få svälta och spänna åt lifremmarne. Men
icke kan man svälta i evighet. Det är nu sjette dagen
sedan vi gingo öfver Dniepern och jag har under hela
tiden knappt fått mer än några brödbitar och en smula
ljumt vatten, så vedervärdigt och illaluktande, att jag måste
tvinga mig till att dricka det.
— Det finns ingen annan råd, än att vi göra en
utflykt och snappa upp något villebråd. Eller hur, tycker du
ej det, Kruse?
— Ja, vi få väl försöka, ehuru jag föga tror, att det
lyckas. Jag har under alla dessa dagar icke sett så mycket
som stjärten af en fasan eller rumpan af hare, svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0253.html
