- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
424

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

viktiga papperet. Annars kanske det aldrig blifvit
någonting af med hela kriget.

— Nej, det tror icke jag heller, svarade Kruse och
klämde sporrarne i hästen, som tycktes benägen att vilja
sakta farten.

På våren 1711 hade sultanen börjat rusta och
sammandragit en här af bortåt hundra tusen turkar och tartarer.
Han ansåg sig så säker om seger, att han till tsaren skickade
en skrifvelse, hvari han, samtidigt med att han förebrådde
honom hans förrädiska planer mot Turkiet, framställde de
villkor, som han fordrade att denne skulle gå in på, ifall
han ville undvika kriget. Villkoren voro icke de blygaste.
Sultanen fordrade, att tsaren skulle återlämna Azow samt
nedrifva alla sina där i trakten varande befästningar.
Vidare skulle han utrymma Polen och tvinga August att
erkänna Stanislaus som konung. Kosackerna skulle återfå
sitt oberoende, och till sist skulle han till Sverige återgifva
alla de länder, han eröfrat, alla segertecken, han tagit vid
Pultava samt nedrifva sin nyanlagda stad Petersburg.

Tsar Peter häpnade då han genomläste sultanens
anspråk. Nog var han själf fräck och tilltagsen, då det gällde
att framställa anspråk, men han måste erkänna, att
sultanen öfverträffat honom. Han brast i ett skallande skratt,
kramade ihop skrifvelsen och ref sönder den. Ej ett
ögonblick tänkte han gå in på sultanens villkor. Ville sultanen
ha krig, skulle han få det. Själf ansåg han sig stå på
höjden af makt och lycka och ha massor af soldater, som
voro bättre öfvade än turkarne. Men dessutom hoppades
han få en mängd polacker på sin sida, och de turkiska
lydfurstarne i Moldau och Walachiet ingingo stämplingar med
honom precis som Mazepa med svenske kungen. Äfven sökte
han mot sultanen uppegga serber, albaneser samt de många
millioner greker, som längtade efter tsaren som sin trosförvandt
och befriare. Från Sveriges sida visste han, att han
ingenting hade att frukta. Det landet ansåg han vara så
uttröttadt och maktlöst af pest, hungersnöd och krig, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free