Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Det stora slagsmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då de kommit i närheten af paschans tält, tog kungen
fram en handfull dukater ur fickan och delade ut dem
bland de beledsagande janitscharerna. Därpå inträdde han
i paschans tält.
Denne mottog honom djupt bugande och bad honom
taga plats i soffan. Men kungen gjorde med handen en
afböjande rörelse och begynte gå fram och tillbaka i
rummet.
En stund satt paschan tyst och såg på denne
märkvärdige man, som så länge trotsat hela världen och
sultanen, sitt eget öde och sitt folks önskningar. Med stolthet
tänkte paschan på att det ändtligen efter en hel dags het
strid lyckats honom tillfångataga den fruktade krigaren.
Kungen var hemsk att skåda. Hans kläder hängde i
trasor och voro höljda med blod och damm. Ansiktet var så
svart af krut, rök och smuts att paschan knappast kunde
igenkänna honom. Från den sårade vänstra handen
droppade blodet ned på mattan. Näsan och ena örat voro
skrubbade och täckta med lefradt blod, ögonbrynen afsvedda,
och på hjässan bar han den sönderhuggna pälsmössan, som
skyddat honom mot turkens hugg. Men trots detta sitt
tillstånd, trots olycka och fångenskap såg likväl kung Karl
så lugn och kall ut, som om ingenting händt. Han förde sig
med sådan värdighet, att man kunde trott han varit härskaren
och paschan hans tjänare, och betraktade denne med så
stolta blickar, att turken blef förlägen och slog ned ögonen.
— Det gläder mig, att ers majestät kommit med lifvet
ifrån den svåra striden, yttrade paschan. Jag får också
bedja ers majestät om ursäkt för de ytterliga medel, som
vi varit tvungna att tillgripa.
Kungen teg och gick ett slag fram och tillbaka i tältet.
— Svenskarne försvarade sig icke, sade han slutligen.
Hade alla uppfört sig som jag och mitt sällskap, skulle
leken aflupit helt annorlunda.
— Jag tycker leken var hård nog ändå.
— Som lek var det för mycket, som allvar för litet,
svarade kungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
