Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plötsligt inträffade tövädersstormen, har han kastat sina
blickar mot Norge. Något måste han taga sig till med sina
redan samlade regementen. I Stockholm hade man
visserligen hyst den förhoppningen, att han skulle begifva sig
dit, undersöka ämbetsverken, granska förvaltningen och
öfverlägga om livad som borde göras. Men kungen vill
icke till Stockholm. Han undviker sin hufvudstad.
Hvarför? fråga sig alla. Kanske är det därför, att han alltid
vantrifts i stora städer och helst tar sitt kvarter i mindre eller
i någon bondgård eller i rama skogen. Kanske är det,
emedan han ej vill visa sig för hufvudstadens befolkning,
förrän han kan uppträda som ärofull segrare. Eller är det,
emedan han ej på nära håll vill se eländet och af
ämbetsverken höra omständligen beskrifvas landets olyckliga
tillstånd. Eller för att slippa se det i synnerhet bland adel,
ämbetsmän och stockholmsbor rådande missnöjet. Många
undra, men ingen kan ge besked. Och kungen tiger, där
han sitter i slädan och i susande fart kör norrut mot sina
regementen i Karlstad.
Allt häftigare manar han på skjutsgossen. Om nätterna
sofver han icke mer än tre, fyra timmar. Så fort han
vaknat, säger han till att spänna för, kastar sig i slädan och
kör i väg, lämnande Rosen och Poniatowski att komma
efter bäst de hinna.
Vid midnattstid en gnistrande kall februarinatt kör han
in på Karlstads gator och stannar framför
gästgifvaregården. Likt en annan husvill resande får han stå där och
bulta på porten. Ingen hör, ingen öppnar. Förgäfves står
kungen där och ropar. Till slut öppnar en sömnig piga en
glugg och sticker ut sitt rufsiga hufvud.
— Hvem där? Det är då en skam att väcka upp folk
så här midt i natten, gnäller pigan.
— Skicka ned någon, som kan visa till general
Delvigs bostad.
— Hocken va de?
— General Delvig, hör ni.
— Honom träffar ni nog icke så här dags.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
