Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Tidens karakter och pressförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPPOSITIONEN" BÖRJAE.
33
följde i dess spår, gjorde äfven Karl Johan till en af sina
slafvar.
Oaktadt eller tack vare samma heliga allians närdes
oppositionen, växte och blef manbar. Ständerna vid
riksdagen 1817—1818 stälde konungens gunstling, baron
Cederström, inför riksrätt och pekade utan nåd på en hel del
åtgärder, hvilka voro frukter af riksstyrelsens godtycke.
Vid det oroliga riksmötet 1823 ville bönderna icke
dansa efter regeringens pipa. Den myndige Anders
Danielsson ordade, om reformer. Han ville att embeten och armé
skulle reduceras, och yrkade på en jemnare fördelning af
skattebördan. I talet till borgarståndet sade han bland annat:
■>>Det skattdragande svenska folket är belastadt med underhållet
af en alltför stor mängd tärande medlemmar. Ett för litet
antal arbetar, ett för stort antal
äter — och äter till en del
alltför mycket.»
Talet väckte uppseende,
häpnaden var stor, men ännu
mer ökades häpnaden och
bestörtningen, då Karl Henrik
Anckarsvärd yttrade sig på
Riddarhuset. Ständerna hade
i tretton år dragits med »den
svåraste af alla landsplågor»,
sade han, en svag ministär.
Tiden vore nu inne att visa
nationen, att ständernas enda
mål är folkets rätt och väl,
och hjelpte ej något annat för
att vinna detta mål, egde man endast en väg, som man
kunde slå in på, nämligen »att genom ett ihärdigt och
fortsatt nekande till alla nya anslag visa, att Rikets Ständer
gjort, hvad de kunnat.» Platen bjöd den djerfve att återtaga
sina ord »i fäderneslandets namn, vid allt hvad heligt är»,
och då Anckarsvärd reste sig för att svara, ropade man:
»Vi besvärja friherre Anckarsvärd!» och »Haf ut honom!»
Hos bönderna var det Ruthberg, som oroade ståndet.
Ruthberg yrkade på arméns indragning, hvilket hade till
följd, att ståndet ville åtala honom.
Allt detta ökade blott Karl Johans skuggrädsla. Konungen
fortgick på sin reaktionära stråt och förbjöd grefve Schwerins
Blanche, Lefnadsteckning. 3
Karl Henrik Anckarsvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
