Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Tidens karakter och pressförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 XIDKNS KABAKTKE OCH PKESSFÖKHÅL LANDEN.
system af så stor utgrening och i så vidsträckt skala, att
maken knappast torde uppvisas i något land.» Han vågade
äfven uttala dessa minnesvärda ord: »Det är i sanning
bedröfligt, att knappt några månader efter en lycklig
regementsförändring och sedan en fri och ädel statsförfattning
blifvit införd se ett bespejningssystem etableradt, hvilket på
detta sätt och med tillhjelp af sådana organer förut aldrig
försökts här af de mest despotiska styrelser. Man behöfver
ej vara mångordig öfver dylika företag. Svenska nationens
öppna och redliga karakter gör, att afskyn för spioneriet är
allmän, och i dess ögon har alltid spionen spelat den
föraktligaste rollen i samhället näst måhända dem, som
derigenom åsyftat att en dag kunna ersätta de upplysningar
en fri yttranderätt annars vida säkrare och på ett ojemförligt
ädlare sätt förmår anskaffa.»
Johansson förstod dock att möta våld med list, och
ehuru Wetterstedt sade, att tidningen omöjligt »genom
fördragsamhet kunde inom gränserna för en sansad granskningsrätt
återföras», lefde den alltid upp igen, oaktadt alla indragningar.
Johansson skaffade sig så kallade ansvaringar. Dog Argus 1,
lefde Argus II, och dog Argus II lefde Argus III, hvilken i
sin tur lemnade plats för Nya Argus, ett blad som
afsomnade 1836.
Mellan 1824 och 1826 var Lars Johan Hierta
medarbetare i tidningen. Här gjorde han sin första publicistiska
lärospån, något hvaröfver Johansson sedermera berömde sig.
Törsten efter åtal närmade sig det löjliga. An —
skrifver Crusenstolpe — »ville man vidga omkretsen af
kategorien periodisk skrift för att kunna få så många
författare som möjligt under indragningsmaktens ferla. — ––
An slog hofkanslerns bannstråle ned på tidningsuppsatser,
så oförargliga, att de, reproducerade nu, knappt skulle fästa
dagens flyktiga uppmärksamhet. — — I utvecklingen af
detta system drog man slutligen in tidningar så snart en
artikel der bar en öfverskrift eller hotade med en analys,
som misshagade.»* Sjelfva grefve Anckarsvärd utsattes för
ett åtal, emedan han i en klagoskrift om en kassation af
persedlar, hvilka han såsom rusthållare anskaffat åt kronan,
kallat några af styrelsens åtgärder »riksförderfliga». Detta
* M. J. Crusenstolpe: »Skildringar ur det inre af dagens
historia» (de närvarandej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
