Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ungdomsperioden i Upsala och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 UNGDOMSPElilODBN I UPSALA OCH STOCKHOLM.
fält, som lockade till kritik: professorernas lärosätt, ideerna,
examensväsendet!
Den unge skalden Ruda skildrar i en broschyr, utgifven
i Stockholm 1833, de intryck han erhållit vid besök i
Upsala. Först går han till det gamla universitetsbiblioteket.
Der finnes ingen menniska, som forskar eller arbetar. Blott
två amanuenser vandrade af och an »med gravitetiska steg,
och lönlösheten stod att läsa i deras liknöjda blickar». Så
träder han in i Gustavianska lärosalen, der en disputation
pro exercitio utkämpas. Intet auditorium möter honom i
rummet. Preses, respondenten och opponenterna sitta der,
längst borta vid katedern, undangömda för verlden, talande
sitt latin för fyra tomma väggar, hvilket ger skalden Ruda
anledning till betraktelser. Ingen — säger han — är
författare till sin afhandling. Mången begriper icke ens sjelf
hvad den innehåller. Den är nämligen skrifven af en docent
eller professor. »Respondenten är blott en figurant i
katedern; om han säger något eller ej, så har han ändå
disputerat pro exercitio.»
Detta disputationsprof aflägges af alla, eget nog äfven
af medicinare och jurister. »De som skola bli medici
disputera om hebreiska och arabiska språken, filosoferna i juridik
eller zoologi, juristerna om grekiska anthologien o. s. v.»
Ännu mer märklig är gradual-disputationen, hvilken
icke så sällan har en professor till författare — om man,
skrifver Ruda, »har råd och lägenhet. Man behöfver blott
stå vissa timmar i katedern. Frukosten är hufvudsak, och
vid frukostborden skall man ännu, som det påstås, stundom
märka en gnista
’af götisk kraft och utaf forntids allvar’.»
Den, som är tvungen att skrifva sjelf — eller vågar det,
frambringar, enligt Ruda, ovanliga mästerprof. »Man skrifver
första delar, som aldrig fortsättas, meditationer de rebus
0111-nibus et nonnullis aliis, öfversätter från grekiskan, latinet och
stundom äfven från tyskan, afskrifver lärda kommentarier
o. s. v. Till och med sockenbeskrifningar försmås icke.»
Derefter går berättaren till den undervisning som bjudes,
d. v. s. på några af professorernas föreläsningar. Åhörarne
få; studenterna läsa hemma. »Så gerna — tänka de —
som jag sitter på ett auditorium och hör en bok föreläsas,
kan jag läsa en bok hemma.» Hela universitetet förefaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
