Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ur tidens krönika
skulle i sådan händelse förvandla sig till en hemlig sekterism,
som, ju mera den trängdes i mörkret, skulle utbilda sig desto
ensidigare.»
Alla dessa artiklar upptogos och granskades, den ena
efter den andra, af tidningen Svenska Biet, hvilken redigerades
af en prest vid namn Angeldorff. Snellman, som önskade
att förblifva anonym, sårades af en del mer personliga
anspelningar. Han var nämligen »misstänkt» af sin regering
och rädd för att se sitt namn inblandadt i ett svenskt
religions-mål. Dessutom fruktade han, att Strauss-kätterierna möjligen
skulle hindra hans karrier vid universitetet.
Han ber att få vara fredad för »biografiska notiser».
Så skrifver han ett genmäle till Biets recensent, hvilken döpt
hans artiklar till »såpbubblor, peccoralier, ett florilegium af
kraftfraser utan inre kärna», beskyllt honom för att hylla
katolicism och jesuitism och kallat honom »omogen,
oerfaren, inskränkt, enfaldig, vansinnig, kortsynt och okunnig».
— Han frågar, om det är meningen att drifva honom ur
Sverige; han vädjar äfven till Biets rättskänsla och heder.
I stället för att lyssna till denna hemställan af en finsk
gäst kom Biet med ett nytt, ännu elakare angrepp. »Om
han» — skref det i en Tillrättavisning åt F. — »vill vistas
i Svea land eller annorstädes, rörer oss ej. Att det dock
måste förekomma litet hvar något kuriöst, att en utländing
par tout vill inblanda s;g i något, som så litet tyckes angå
honom som våra kyrkoangelägenheter, och prompt pådyfia
oss att gifva vår kristna religion på båten och antaga Strauss’
sublimerade hedendom, helst då ingen synnerlig lust dertill
förspörjes, borde visst icke förundra en man, som har någon
urskilning.» Ja, det var så uppretadt mot den finske
filosofen, att det glömde all takt och nämde honom vid namn.
Åtskilliga artiklar egnades nu åt Snellman, »docens vid
kejserliga Alexander-universitetet», och ur stånd att hejda det
vilda Biets raseri skref Snellman i slutet af oktober följande:
»Granskaren måtte hafva sina egna begrepp om hvad som
’rörer äran’. Han tror sig känna, hvem F i Freja är. Han
känner då äfven sättet att bringa hans medborgerliga existens
i fråga. Derför är det honom angeläget att få fram
personen.»
Blanche, som naturligtvis hade följt denna polemik om
Strauss och tolerans och humanitet med intresse, tog nu till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
