Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLANCHE OCH STRAUSS-MÅLET.
153
ordet och skref Den stora Bi-predikan, hvilken är en satir,
riktad mot Svenska Biet, och skildrar hur Bi-predikanten
klänger sig uppför kupan, allt under det han svär öfver
kannibaler och samhällsfiender. Då och då gör han en liten
paus i orationen. Då för han till sin mun en skopa »ovett
och lögner», hvilka han sprutar ut öfver dröname i kupan.
Ändtligen är han uppe på dess spets och räcker handen åt
alla sina bundsförvandter på »samhällets höjder». Efter ett
mycket långt och innehållsrikt tal ser han på sina händer,
hvilka dock äro tomma, knackar på sin panna, men hör »ett
dånande ljud, der menniskoförnuftet borde hafva sin plats»,
och yttrar: »Tiden är kort. Jag säger derför blott, att jag
här bevisat, att mina motståndare äro ’okunniga, omogna,
oerfarna, förstå hvarken vetenskapens eller kyrkans ändamål,
inskränkt fattat vetenskapens syfte’, att de äro ’svamlande,
obestämda, motsägande, temligen kortsynta, utan förnuft och
rimlighet, nebulösa, bizarra, inskränkta, enfaldiga, katoliker,
jesuiter’ m. m. m. m.; att jag slagit dem med min andas
vapen, i det jag kallat dem: mina och min kyrkas
’för-trampare’ och derför ’affällingar, religionsstormare,
kristen-domsförnekare, samhällsupplösare, helgedomsrånare, röfvare’
m. m.» Då blåser en vind upp och svänger om hans
lekamen, »så att händerna bedjande sträckas åt den råa massan
och fötterna sprattlande och stampande vändas emot
samhällets höjder».
Den 12 november 1841 skulle juryn sammanträda och
afgifva sitt domslut. Fyra dagar förut läste man i Freja en
af August Blanche författad liten satir, »Björnen och Bikupan»,
der ett bi klagade:
»Jag måste ut i dag på kur och skaffa
Ny spis åt oss och dröname derinne.
Det lider snart till slut med Strauss-målet;
Det är den tolfte, som afgöra skall,
Om elfvans stora, seklergamla välde
För öfvertygelsen och vetenskapen,
De kättarne, sitt hufvud böja skall.
Ty lyckas det för Tolfvan krossa Elfvan,
Då går åt fanders snart vårt tionde
Och kyrkans grundval, feta prestebohlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
