Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Blanche såsom författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
BLANCHE SÅSOM FÖRFATTARE.
Denna kärlek till sanningen, till lifvet sådant det är,
till enkelhet och natur, hvar det än finnes, låter honom
beundra fru Carléns Pål Värning, hvilken när den kom ut icke
var romanesk nog. Att Pål uppfostras på en skärgårdskrog
tålde man, men — säger Blanche — »att sluta såsom
krö-gare på samma ställe —•, si, det duger inte, ty det der allt
är så — förlåt oss uttrycket — förbannadt naturligt!»*
Blanche är då, med andra ord, nästan en realist. Han
öser ur den stora brunnen verkligheten, naturen. Han tager
lifvet omkring sig, menniskorna omkring sig, insätter dem i
dramat, i skissen, i romanen; låter dem träda fram, sådana
som han sett dem; skapar svenska typer, målar svenska seder,
blir genom sin bekantskap med dessa tusentals individer
särskildt i sina skådespel en rent nationell diktare.
Och folket begriper honom, uppskattar hans förtjenster.
Kupletterna i hans pjeser svänga sig öfver rampen — tänk
endast på gesällvisan, nobisvisan och Riovisan! — lefva på
folkets läppar, sjungas i folkets kyffen, spelas af positiverna
på torgen och i gränderna.
En annan af de källor, han uppsökte för sin diktning,
var rättegångsreferater, polismål och dylikt. Historien om
En trefaldighetsnatt vid Uggleviken återfinnes i
rättegångs-protokollerna från 1824, och Vålnaden är baserad på dylika
dokument, tryckta i Stockholms Dagblad 1829. Grundstommen
till romanen fick han af en fru Strömberg, enka efter en
stockmästare och god vän till modern.
Mycket sällan för han oss till en ort, der han ej varit.
Skådeplatsen för August Blanches arbeten är Stockholm,
trakten omkring Stockholm, Dander)’d och Djursholm, der
han ju hade vistats några somrar under skolåren. Endast
någon gång för han oss utom Stockholm, till Vermland,
Bergslagen, Upsala, Göteborg, en gång till verldsstaden vid
Seine, der han hade lefvat, och en gång till Petersburg,
hvilket han aldrig sett.
Fullt lika nationell blir han i sina skisser, i taflorna ur
lifvet, i bilderna ur verkligheten, hyrkuskens, prestmannens
och skådespelarens äfventyr. Der tecknar han
Stockholmslivet, Stockholm under Karl Johan, fullt ut i sin genre
lika originelt, som Bellman i sina sångers mångskiftande
verld en gång visat oss Gustaf III:s Stockholm.**
* Stockholms Figaro 1845, N:o 12.
** Sina första lärospån som berättare gjorde Blanche i Freja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
