- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
226

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Blanche såsom författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

BLANCHE SÅSOM FÖEFA1TABJJ

att du flyttar hit på en månad, så gud signe dig! Din skål,
välkommen hit i dessa fridens bygder:

Gudskelof, här har man ro
Undan verldens stormar!
Ljuft att här i lugn få bo
Medan verlden gormar.»

Så dricker man hans skål under ett jublande hurra. »Jean»,
sade jag, »har du glömt, att du skall uppträda i afton på
Nya Teatern och att du blott har en timmes tid på dig för
generalrepeiition? Var ordentlig åtminstone för i dag!» Jean
tog ett nytt glas och sjöng en ny kuplett. »Dig vänta guld
och lagrar!» skrek jag i hans öra, ty han hade ibland sina
ryck, då han var känslig äfven för dessa, i synnerhet när
han druckit mycket. Jean tömde ett glas till och svarade:

»Må andra lefva af sitt guld,
Men vi — vi lefva af vår skuld.

Trallera!»

Så börjar man en vild dans kring bordet med
buteljerna, Ekström bemäktigar sig den motsträfvige Jean, bär
honom ned i vagnen, rakar honom och klär honom och
för honom till teatern, der han strax känner sig
hemmastadd.

Dylika små historier finnas i Blanches anteckningar.
De finnas der i hundratal, de inflyta i hans diktning, de
ställa denna hans diktning på realitetens grund. Ja, för att
icke taga ett enda steg utom verkligheten, låter han, då han
förbereder sig att skrifva dramat Engelbrekt, dalmasar och
dalkullor samlas ute på Malmgården, sjunga provinsens sånger,
leka provinsens lekar, uppföra några scencr ur sin egen
bygds lif.

Anekdoten, historietten blef äfven hans fält, då han
längre fram skref sina små skisser ur Stockholmslifvet. Då
mejslade han ut dessa otaliga notiser, hvilka han hade gömt
under ett rikt lifs sommardagar. »Nog skulle jag», sade
han då, »kunna skrifva stora och tjocka romaner, som fru
Carlén med flere, men konsten är att kunna skrifva små,
korta bitar och att inom en trång ram inrymma allt, hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free