- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
262

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Intryck från Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

INTRYCK FRÅN PARIS.

Här börjar han ånyo känna blodet flyta raskare. Här
ströfvar han omkring, iakttagande allt, vetgirig och eldad
af det för honom nya lifvet. »Jag har» — skrifver han i
ett bref till Bergvall — »samlat minnen för ett helt lif och
är så rik derpå, att jag frikostigt skulle kunna dela med
mig åt andra. Men fordra ej, att jag inom dessa trånga
sidor skall bestå något, ty jag behöfver folianter för att
teckna allt.»

Ofta frukosterar han såsom folket sjelft på gatan, köper
ett litet hvetebröd i förbifarten hos bagaren, går till en
viktualiebod och skaffar sig en klick smör och vandrar
gatan fram, mumsande på sin smörgås. Tänk om han
skulle våga ett sådant streck hemma i Stockholm! Då
blefve han — säger han — »en förlorad menniska, ty
hvilken skräddare skulle lemna kredit åt en offentlig
smörgås-ätare, hvilken procentare låna pengar åt en smörgåsätare,
hvilken flicka gifta sig med en smörgåsätare, hvilket
statsråd förorda en smörgåsätare? Den olycklige, han kunde
icke ens visa sig, utan att verldens misstänksamma blick
skulle haka sig fast vid hans högra hand eller vid hans
mun, för att se om han åt eller nyss hade ätit denna
olyckliga smörgås, som stämplade honom värre än snart
sagdt den djupaste last.» Och han erinrar sig en gammal
baron i Stockholm, som ruinerat sig, ett original, som icke
ens hade råd att hålla städerska och derför hvarje morgon
sjelf hemtade sitt dricksvatten. »Det förra var ingen fläck
på hans adliga vapensköld, men det senare var en outplånlig
plump i hans stamtafla. Vi hemta så mycket från Paris: vi
hemta moderna, hemta dårskaperna! Om vi äfven hemtade
något af det naturliga, det förståndiga, så skulle vi vinna
mycket i stället för att förlora mycket!»

Här ser han för första gången, hur en köbildning eger
rum, och erinrar sig de ohyggliga uppträdena i Stockholm,
särskildt då Jenny Lind skulle sjunga i Regementets dotter*
eller vid Karl XlV:s lit de parade uppe på slottet. »Efter

* Den 2 december 1847 klockan nio på qvällen bildades kön.
Under natten sprängdes den oupphörligt af näfrätten. På morgonen,
då biljettluckan öppnades, blef det ett förskräckligt oväsen. De
tjocka ledstängerna af jern inne vid porten sönderbrötos, menniskorna
trampades, kullkastades, sårades; en del dödades; kläder
söndersletos, mössor och hattar dansade i luften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanche/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free