Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Folkpolitik, folkbeväpning och folkhjeltar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEBIGE OCH ITALIEN.
327
svenskar och italienare. »Intet folk» — säger Lallerstedt —
»kan bättre förstå Italien än det svenska. Det har aldrig
legat under främmande förtryck, och det har sjelf gifvit sig
den dynasti, det eger. Ingen dynasti kan bättre förstå Italiens
än vår; den har genom folkets fria val uppstigit på tronen.»
Motionen helsades med förtjusning af borgarne. Blanche
höll ett lågande och anslående tal, förordande protesten mot
hvarje främmande intrång i Italiens och dess fria folks
sjelf-bestämmelserätt. När motionen kort derefter upplästes hos
bönderna, reste sig hela flocken såsom en enda man och
instämde i förslaget utan ett ord till motstånd; och den 4
januari 1860 föredrogs af Lallerstedt en adress från Italien,
skrifven af Società nazionale italiana och innehållande ett
varmt tack för svenskarnes sympatier.*
Då Sardiniens sändebud, markis Migliorati, anlände till
Sverige, helsades han med jubel. I Helsingborg, i Göteborg,
i Örebro var det fester, sång, hurrarop, tal, deputationer,
och Helsingborgs invånare fingo såsom bevis på italienarnes
tacksamhet för Miglioratis hyllning mottaga en kallelse från
Italiens nationalförbund att inträda i förbundet såsom
hedersledamöter.
På våren 1860 kommo ytterligare budskap. Då bröt
Sicilien tyranniets fjettrar; då började Neapel resa sig mot
»kung Bomba»; då flög befriaren Garibaldis namn kring
jorden. »Garibaldi är Italiens nationelle hjelte», hette det.
Ryktena om hans bragder växte med hvarje dag. Ständigt
var det segrar, hjeltedåd, triumfer. Drömmarne om en ny
vår för folken vaknade.
Svenskarne blefvo gripna af samma lifliga känslosvall.
Italiens nationalförbund visste äfven att bruka det. Snart
kommo adresser, stälda till Sveriges folk och anhållande om
hjelp till ammunition och vapen. Följden blef ett braskande
och pompöst upprop, undertecknadt af Blanche och tjuguett
andra namn, och talrika subskriptionslistor sändes omkring i
landet. Uppropet appellerade till det fria folkets medkänsla;
dessutom slog det an ännu en sträng: blodslandet. »Sveriges
folk» — hette det — »kan icke vara likgiltigt för något
folk, som strider för sin frihet, och allra minst för Sicilien,
* Lallerstedts motion väckte uppseende äfven på andra håll.
Indépendance Beige skref: »Om öfriga vid kongressen representerade
konstitutionella stater följde efterdömet af dylika meningsyttringar,
så skulle den italienska frihetens sak deri finna ett mäktigt stöd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
