Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Blanche och representationsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGITATIONSMEDEL.
379
och nederslà de tyranner, hvilka med våldets och
missbrukens makt förlama dem. Samma känslor lifva oss, samma
kärlek glöder hos oss båda, samma dygder mana oss till
handling!»
Blanche hade gifvit uppslaget till de många parallelema;
Blanche kunde äfven bättre än någon annan bruka dem.
I tal, i anföranden på riksdagen, i sin tidning glömmer han
icke gerna att erinra om Italien. Ögonblicket är inne, så
falla hans ord, nu hafva ju söderns folk afskakat sina band
och eröfrat en af verldens friaste författningar. Nu måste
vi handla. Ögonblicket är inne!
Och när Blanche, på tal om nationalbeväpningen, säger,
att denna bör kunna värna oss äfven mot inländskt ok, då
skänker han på samma gång uttryck åt en tanke, hvilken
måhända spirade i reformvännernas bröst — tanken att drifva
på eller tvinga fram en reform just medelst Engelbrekts
vapenöfvade friskaror.
Först satte man sitt hopp till den sammanträdande
riksdagen. Strax efter dess öppnande skrifver August Blanche:
»Skall äfven denna riksdag gå förbi, utan att landets
lifsfråga, representationsreformen, som i sig kan sägas innefatta
alla de andra, blir af ständerna allvarligt och kraftigt tagen
om hand?» *
Tiden gick, utan att något gjordes i saken. Intet
representationsförslag framlades för ständerna; ingen
motionerade om en ny riksdagsordning. Månader hade gått,
vintern hade flytt, högt uppe i skyn jublade vårens lärka.
Då började Blanche känna sig litet orolig, och den 18 april
1860, när frågan om en ändring i riksdagsordningen förekom,
visste han att begagna sig af det gynnande tillfället. Månne
representationsfrågan vore glömd? sade han. Rundtom i hela
verlden gjorde den raska framsteg. Blott hemma i Sverige
stod den »alldeles orörlig» tack vare en olycklig och
beklagansvärd tröghet. Nu fanns det sålunda endast ett
botemedel — »ett representationsförslag, hvilande från riksdag
till riksdag, icke i hopp att det under vanliga förhållanden
skall gå igenom, utan endast i afvaktan på någon kraftig
impuls af yttre händelser, ty hvad som är omöjligt i dag,
kan vara möjligt i morgon. Hade år 1848 landet haft ett
representationsförslag hvilande från den näst föregående riks-
Illustrerad Tidning 1859, N:o 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
