Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mångelskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanlig färdighet utminuterade morötter och palsternackor på
det välsignade Rödbotorget.
Följden af detta uppträde blef emellertid, att
mångel-skans dotter tre veckor derefter vigdes vid kammarskrifvaren
T*. På det hejdundrande bröllop, som madam Holm höll
å Gamla Barnhuskällaren, fungerade sjelfva polismästaren
Olof af Wannqvist* såsom brudens far, och när han
pro-ponerade skålen för brudens mor, hörde jag honom bland
annat yttra följande:
»Om det på hvardera af Stockholms torg blott funnes
en enda sådan som min gamla vän madam Holm, så skulle
jag bestämdt kunna indraga halfva polisen.»
»Gud välsigne gamle Olle!» svarade madamen med
hög röst oeh torkade sig i ögonen med klädningsärmen.
Kammarskrifvaren T* hade visst ingen anledning att
ångra denna förening, ty någon tid derefter erhöll han på
sin svärmors förbön och genom polismästarens bemedling
en ganska lönande bitjenst inom Drätselverket, utom det att
madam Holm försåg det unga parets hushåll med allt hvad
det behöfde och mera till. Sjelf fortfor hon att som förr
drifva sin rörelse på sitt gamla torg; tittade hvarje afton
än in i »sikterns» kök och skafferi, för att efterse om något
fattades der, och än in i barnkammaren, för att några
minuter vagga sin lille dotterson; hjelpte till med
matlagningen, när det var främmande, men var så rädd för att
genera, ty »hvart stånd för sej», brukade hon säga; tog
för gifvet att unga frun, när det var kalas, borde »ta emot
och prima i soffan, gubevars»; lade stundom örat till
nyckelhålet, för att höra sin dotters röst, och spratt till at glädje
när hon uppsnappade något af den der »franskan», som hon
var så förtjust uti.
»Ingenting har jag sjelf fått lära,» sade hon; »men nog
har jag en hum om hur lvcklig den bör vara som fått det.»
Några år derefter dog madam Holm, till verklig sorg
och saknad för Rödbotorget och hela trakten deromkring.
»Holmskan var ändå bäst!» förklarade de öfriga
tnån-gelskorna, och sjelfva roddartrappan genljöd af hennes lof.
Hennes begrafning firades med stor ståt, och »gamle Olle»
hedrade den med sin närvaro i full uniform och med »stora
* En af cle mest utmärkta polismästare Stockholm haft,
gemen-ligen kallad »gamle Olle». Han dog såsom underståthållare år 1833.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
