Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Ifvarson skall brinna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
villor; men sällan störas de i sina, medan vi deremot nästan
alltid störas i våra. Detta gäller dock naturligtvis endast
dem, som utan afbrott äro under inflytande af sin fixa idé;
men för dem — och dessa äro de flesta — som hafva sina
ljusa mellanstunder (lucida intervalla), hvarunder de ega fullt
medvetande om sin olycka, måste tillståndet vara fasansfullt,
så framt detta ej på något sätt förmildras af det menskliga
deltagandet. Också är det just dessa lucida intervalla som
framför allt påkalla menniskokärlekens och läkarekonstens
förenade bemödanden. Ett välvilligt bemötande, begagnande
sig af denna hvila efter en nyss öfvergången storm, skulle
mången gång genom trösteord och sysselsättningar, lämpade
efter patientens skaplynne, lyckas hindra eller åtminstone
till en början fördröja återkomsten af det onda. I stället
såg jag några af dessa olyckliga, ehuru då vid lugnare
sinnesstämning, ännu bära på sig de fångtröjor, som man förut
iklädt dem, när de voro våldsamma. Jag hörde dem nu
bittert klaga öfver ett straff, hvars orsak de naturligtvis icke
hade någon vetskap om. Deras lucida intervalla blefvo ett
plus mer i deras elände.
»Gör mig den tjensten att fråga hvar mamsell Alm
sitter?» hviskade mig prosten i örat.
Jag frågade förestånderskan, hvilken ledsagade oss, och
hon förde oss till ett rum i samma korridor. Jag trädde
in i kammaren. Presten stannade utanför, men som dörren
stod på glänt, kunde han likväl se hufvudpersonen derinne.
»Ifvarson skall brinna! Ifvarson skall brinna!» ljöd
emot oss en qvinnas entoniga röst.
Hon, som yttrade dessa ord, kunde ej vara öfver 30
år och stod midt på golfvet, stirrande på en och samma
punkt af väggen midtemot. Skymningen hindrade mig att
uppfatta alla hennes anletsdrag, men, ehuru bleka och
utmerglade, föreföllo de mig likväl icke motbjudande. Jag
stälde några frågor till henne, men på alla följde alltjemt
samma svar utan att hennes ställning rubbades:
»Ifvarson skall brinna! Ifvarson skall brinna!»
»På samma ställe har hon stått i nära tio år,»
upplyste förestånderskan, »och några andra ord än dessa har
man aldrig hört från henne.»
Nyfiken att veta något vidare om denna qvinna, bad
jag förestånderskan meddela mig hvad hon visste, och
inhemtade, att mamsell Alm var dotter till en för tio år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
