Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken Mimi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knytande sina små fötter tvärs öfver hans haka, och pa detta
sätt bar det af öfver stock och sten.
iMen såg hon mig göra någon grimas, när alltför många
läckerbitar rakade min mun förbi, så var hon genast färdig
att sopa öfver med en hartass, len som en fjärils vinge.
Den skenande tiden vrok dock snart öfverända
barndomens ekipage. Fröken Mimi blef för stor att åka efter
hästar med bara två ben, och vi för gamla att springa på
fvra. Jag fick snart att göra med andra betsel än af
lacke-radt cederträ och andra snärtar än af snodt silke, och det
blef ondt om konfekten. Axel Svan, lyckligare än jag,
dröjde längre i sitt barndomshfem, blef redan som gymnasist
fröken Mimis informator och fortfor äfven som student med
denna befattning. Jag återsåg icke vår gemensamma
her-skarinna på många år, men hörde henne desto oftare
be-skrifvas af min barndomsvän, hvilken fortfarande besökte
mig. Beskrifningen var sådan, att jag när som helst skulle
ånyo ha spänt mig för hennes vagn, utan att vara det
ringaste nogräknad på konfektbitarna.
Emellertid hade tolf år förflutit, sedan jag första gången
såg fröken Mimi, då en söndagsmorgon Axel Svan inträdde
på min lilla kammare. Han liade magisterkragen på sin
svarta frack, oaktadt han icke var äldre än tjugutvå år. Jag
hade på tre år icke sett honom, emedan han under denna
tid uteslutande vistats vid akademien. Jag kunde icke nog
betrakta hans höga, ståtliga gestalt, hans af naturen vackra
och ädla ansigte, ytterligare förskönadt af det pistlösa
vetandets längtan och de rika kunskapernas ljus. Äfven fulare
anletsdrag blifva genom studier och reflekterande vackra och
liksom transparanta.
»Arnar du inte gå i kyrkan i dag?» frågade han, sedan
vi någon stund språkat om hvarjehanda.
»Jo visst,» svarade jag, »barnen gå ju fram i dag för
törsta gången . . . Men du har inte nämnt ett ord om din
fröken . . . hur mår din fröken Mimi nu för tiden?»
»Äfven hon har i dag sin första nattvardsgång,»
svarade Svan.
»Då skulle jag prompt i kyrkan, om jag också låge i
dödens käftar,» bedvrade jag; »men,» tilläde jag, »tror du
jag känner igen henne? . . . Är hon mycket förändrad?»
»Knoppen är något yppigare, men doftet och fägringen
desamma, svarade min vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
