Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken Mimi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen vid dåligt humör, ty han kunde icke i evighet trösta
sig med den plymagerade hatten.
»Vi måste resa utrikes,» sade han en dag, ändtligen
fullt förvissad om att ingen är profet i sitt eget fädernesland.
»Det måste vi göra,» sade den unga grefvinnan.
De nygifta reste till Paris och besågo den stora stadens
märkvärdigheter.
»Ar inte Place de la Concorde (enighetens torg)
charmant?» frågade grefven sin unga fru; »kyrkan i norr,
lagstiftningen i söder, monarkien i öster och äran i vester.»
»Men i midten står obelisken från Egypten,
despotismens och slafveriets förenade symbol,» svarade grefvinnan;
»jag kan alls inte med Place de la Concorde.»
Derefter reste de till Neapel och bestego tillsammans
Vesuvius, som för tillfället mycket oroligt kastade flammor
och glödgade stenar mot skyn.
»Är inte Vesuvius charmant?» frågade grefven.
»Åhjo, men jag fryser,» svarade grefvinnan.
Frysa, och det nästan midt i kratern! — Grefven, som
tann att profeterna icke heller hade mycket roligt i
främmande land, yrkade nu på hemresa, och de reste hem.
Men sanningen af ett annat ordspråk: »Borta bra, men
hemma bäst», kunde icke heller grefven erkänna, utan
ansåg sig nästan enkom till för att upphäfva alla gamla
ordspråk.
»Det här börjar bli alldeles odrägligt!» förklarade han
derför några dagar efter hemkomsten.
»Börjar?» upprepade grefvinnan; »jag tycker att det
varit lika odrägligt hela tiden, jag.»
»Vi måste skiljas!» ropade han en annan dag, efter
att ha tömt hela tålamodets kalk i botten.
»Gerna, min vän!» instämde grefvinnan.
Detta var det första ömma ord han hört från hennes
mun — för första och sista gången de sympatiserat. Äfven
skiismessan gick sin behöriga gång, och ändtligen fick
fröken Mimi sin fullkomliga frihet.
Detta korta äktenskap och denna raska skilsmessa
för-blefvo länge Stockholms käraste samtalsämnen. Det är icke
alltid man får något så intressant att tala om.
En dag icke många månader derefter bad mig en af
drängarne komma ned på gården, emedan ett herrskap ville
tala med mig. Jag gick ned och fann min vän, akademie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
