Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jernkrämaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslutet! Är herrn galen! Hvad vill det här säga! Herrn
har ju inte med massan för två styfver att göra!»
»Det är möjligt, att den stackars skomakaren köpt af
mig på kredit ett halft dussin klackjern,» menade Ek; »men
det tänker jag visst inte bevaka. Jag sålde en gång tolf
hela stift åt en prest och kräfde inte honom för det. God
natt nu, mine herrar, och ångren aldrig en god gerning!
Ty hvad på jorden du förlorar,
Du sjufaldt får i himmelen igen!»
Derefter gick han, följd af de qvardröjandes högljudda
missnöje, hvilket bevisade hur föga de kände sig hugsvalade af
Skriftens ord, och att de långt hellre skulle hafva åtnöjt sig
med sju procents utdelning i denna verlden. Kreditorernas
beslut kunde emellertid icke ändras, och gäldenärens
öfverraskning blef naturligtvis gladare än deras.
Dessa och dylika händelser hade man i ymnighet att
berätta om den lustige jernkrämaren. Några år efter sin
svåger hyrkuskens död förkylde han sig på en väns
begrafning och ådrog sig derigenom en obotlig sjukdom.
»Aldrig mer skall jag gå på någons begrafning, icke
ens på min egen,» yttrade han och började beställa om sitt
hus, liksom hade han uträknat tiden för sitt frånfälle. Han
realiserade sitt kramlager, betalde sina skulder och bestämde
öfverskottet för vissa ändamål, såsom bland annat åt sin
gamla hushållerska och sin trogna hund, med vilkor att de
skulle »vårda hvarandra till döddagar». Vidare förordnade
han, att på hans dödsdag skulle utdelas en portion
köttsoppa åt hvart fattighjon och en kappe hafre åt hvarje
hyrkuskhäst i hufvudstaden, såsom varande de mest
beklagansvärda varelser i verlden.
När han låg på sitt yttersta, afhörde han med vanlig
godmodighet de predikningar, som hans hushållerska, en
inbiten läserska, oupphörligen improviserade för honom.
»Gud låte allt gå väl för patron!» sade hon en dag;
»men nog hade patron kunnat göra mera för mig och
mindre för hunden och hyrkuskhästarna. Jag borde inte
tala om’et, men nog såg jag i går afse hur patron och hin
onde klättrade i kapp omkring en stor eldgaffel. Gud
förlåte emellertid patron patrons synder, liksom han för
längesen förlåtit mina, och Gud låte . . .»
»Se så, sjåpa dig inte nu, Lotta!» inföll jernkrämaren
och dog.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0200.html
