Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några offer för husagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och när andra klagade öfver att deras drängar hvart halfår
afflyttade, klagade mina för det jag atskedade dem.
Jag hade inrättat en pliktkassa, till hvilken drängarne
pliktade så ofta de begingo någon förseelse och
försummelse. De voro både delegare och kontrollanter, och
kassabehållningen användes vid jul och midsommar till
trakte-ring åt dem sjelfva, och den som pliktat minst blef värd
för tillfället. Värd fyra gånger å rad var en dräng vid
namn Jonson, och jag tror nästan, att han aldrig pliktat till
ifrågavarande kassa. Också var han den bästa dräng vi
någonsin haft, nykter, ärlig och ordentlig.
Men efter två års tjenst vid vårt hyrkuskverk tröttnade
Jonson vid det nattliga släpet, onekligen svårare i vårt yrke
än i något annat, begärde afsked och flyttade, till allas vår
saknad, samt tog tjenst på halfår hos en ung och rik
bryggare, som nyligen blifvit sin egen. En och annan söndag
helsade han på oss, visande då ett missnöjdt och
bedröf-vadt ansigte. Tillfrågad om orsaken dertill, berättade han,
att den unge husbonden var särdeles svår emot sitt folk
och att hugg och slag med eller utan skäl vankades från
morgonen till qvällen, utom det att ord dervid tollo, som
ofta voro tyngre än slagen. Han syntes bittert ångra sig
att han flyttat ifrån oss och bad att få återkomma, ett
tillbud som jag med nöje antog, fullt öfvertygad som jag var,
att om han och hans nye husbonde icke kunde komma
öfverens, så var det bestämdt den senares fel.
En söndagsmorgon, när jag hade mycket att göra,
inkom han på kontoret, mörkare i ansigtet än jag någonsin
förut sett.
»Jag fruktar, att jag inte härdar ut till flyttningen,»
sade han med dof röst.
»Det är ju bara en månad qvar,» yttrade jag.
»Bara en månad!» upprepade han; »en timmas helvete
och en hel evighets kunna komma på ett ut, och för resten
har jag-sett något i dag, som inte bådar godt.»
»Och hvad är det?»
»Eller rättare, det är något som jag inte sett.»
»Hvad är det för prat?»
»Vi ha i dag den klaraste sol,» svarade Jonson, »och
ändå har jag inte sett till min egen skugga.»
»Hvar har du då dina ögon, din toker?» frågade jag;
»jag ser din skugga tydligen på väggen derborta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
