- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar /
43

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dugge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hvilka, medel Dugge vidare använde för att uppnå sitt
första mål, känner jag ej, men säkert är att han kort tid
derefter blef Therèse Malmströms herre och man, eller,
symboliskt taladt, äfven »bröt benet af sig». Den stackars
löjtnanten gick någon tid »med käpp och krycka», ehuru
tyvärr icke lika symboliskt. Men han lärer likväl ha tagit
sin skada igen genom ett lika rikt parti inom
köpmansklassen, ty det var andra tider då.

Hvad Jonas Dugge för öfrigt beträffar, så gick han lika
oförtrutet mot sitt andra, lika bestämda mål. Han blef med
tiden hofrättsassessor, revisionssekreterare och var just på
vippen att intaga en af de tolf stolarna inom den svenska
Areopagen, då han, öfverväldigad af ansträngningar i
statens tjenst, nedlades på den sjuksäng, hvarifrån han aldrig
skulle stiga upp.

»Dugge blef inte justitieråd,» yttrade han småleende
till mig vid mitt första sjukbesök hos honom; »men Jonas
fick ändå sin kurbits,» tillade han med en öm blick på sin
hustru, hvilken, en sorgens lefvande bild, lutade sig öfver
hans säng; »hur har den icke öfverskyggat och vederqvickt
mig utan att någonsin förtorka, såsom den gamla profetens
gjorde!»

»Och se, hvilka blommor den skänkt mig,» återtog
han efter en stund, visande på sina tre små barn, ett
kärlekens strålande tripp trall trull, som, omedvetet af sin
stundande förlust, grät derför att det såg modern gråta; »ja,
bror Flodman, det är sannt att menniskan kan hvad hon
vill, men också sannt att menniskan spår och Gud rår, och
deruti ligger skilnaden mellan himmelen och jorden.»

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free