Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Damen med gröna floret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han äfven försökt sig i mekaniken. Han hade inköpt
en gammal vefslup, kallad »Svalan», och utfunderat en
mekanik, medelst hvilken denna slup skulle kunna gå mellan
Stockholm och Drottningholm på en half timmes tid. Han
hoppades derigenom göra den bästa affär, helst han
likaledes beräknat, att det endast behöfdes en tolfårig gosses
kraft för att sätta mekaniken och följaktligen hela slupen i
rörelse. Han beställde hos Owen, som då hade en
mekanisk verkstad på Kungsholmen, sju kugghjul af jern, det
ena något större än det andra, och när gjutgodset var
färdigt, lade han till med »Svalan» vid Owens brygga för att
intaga det. Han rullade först det största hjulet i slupen;
men knappast hade »Svalan» intagit detta hjul, förrän hon
genast satte sig i rörelse, men hvarken framåt eller tillbaka,
utan direkte ned till sjöbotten.
»Aj! Jag glömde beräkna tyngden!» utbrast Haglund,
betraktande med dyster blick ringarne på vattenytan efter
den sänkta farkosten.
Derefter sysselsatte han sig någon tid med religiösa
ämnen. Han läste Svedenborgs andesyner och studerade
Jungs skrifter. Han trodde fullt och fast på det lycksaliga
tusenåriga rikets ankomst till jorden — med eller utan
exekutionsbetjenter, derom lemnade Haglund, lika litet som
Jung, någon upplysning. Sedermera fick han en annan
vurm, som mera sammanhänger med ämnet för denna
berättelse. En dag på en auktion råkade han köpa en
klave-säng, ett gullackeradt åbäke till instrument från äldre tider,
liknande till form och utseende våra nuvarande flyglar.
Klavesängen var far till klaveret, liksom klaveret i sin
ordning blef far till det nuvarande pianot. En gång
hemkommen, huru skulle den någonsin bli nyttig eller fruktbar?
Haglund, van att draga vinst af allt, beslöt lära sig spela
och sökte sig en lärare för så godt pris som möjligt.
Händelsen ville, att han hade ett bysättningsutslag på
en extra kanslist i krigskollegium, som hette Fredrik
Ringman och hufvudsakligen försörjde sig med att ge lektioner
på piano. Ringman, tjugufem år gammal, angenäm
sällskapsbroder, var en glad fyr som tog allting lätt, till och
med sina skulder. Han antog med nöje Haglunds tillbud
att genom lektioner afbetala sin skuld. Tvenne gånger i
veckan begaf han sig ut till plantagen vid Gråbergsgatan,
för att inviga exekutionsbetjenten i konstens mvsterier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
