Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isak Domnerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tungor utspridde, att Domnerus med flit dränkt grefvinnans
favorit, och alla som hade knähundar kunde icke nämna
hans namn utan fasa.
Denna olyckshändelse tillskref Domnerus sjelf sin tröga
befordran på tjenstemannabanan, ty, oaktadt sin stora
öfver-lägsenhet, blef han länge förbigången och lyckades först
efter tioårig trägen tjenstgöring komma på ordinarie stat.
Han hade ungefär ett år varit ordinarie tjensteman, då
presidenten i det verk, der han tjenstgjorde, bjöd ut till sig
på sitt sommarnöje nära staden verkets samtlige
embets-och tjenstemän för att fira sin frus födelsedag.
Domnerus tog med sig från staden ett större parti
fyrverkeripjeser för att illustrera födelsedagen, och sedan
supén intagits och mörkret inbrutit, samlade sig hela
sällskapet af herrar och damer i parken för att njuta af den
herrliga augustiqvällen och se på fyrverkeriet, som den
artige Domuerus sjelf skulle afbränna. Han hade redan
afbränt en sol, som vunnit det största bifall, och uppkastat
trenne raketer, hvilka till allmän förtjusning bestrött fästet
med stjernor af alla kulörer, då olyckan ville, att han tappade
sin brännare på det ställe, der de återstående
fyrverkeri-pjeserna lågo som i en knippa. Derigenom uppkom en
explosion af den effekt, att alla pjeserna antändes och
vräktes i horisontell riktning midt bland gästerna under ett
förfärligt hväsande och smattrande, som likväl öfverröstades
af kavaljerernas svordomar och damernas gälla skrik.
Pre-sidentskan, en temligen storväxt och fetlagd fru, fick mellan
sina fötter en s. k. »dykare». Den stackars presidentskan
gjorde i sin ångest sådana skutt, att knappast en
konst-beriderska kunnat göra dem efter. Presidenten, en liten
ton-gubbe, hade med möda undflytt en s. k. »luftbägare», hvilken
förfärligt grasserat i hans frackskört, när en raket så nära hväste
förbi hans ögon, att han af kontusionen kastades till marken.
Öfverallt hväste ormar af eld, smälde granater och blossade
s. k. »Indiska ljus» utan försyn för ögon och öron —
riktigt en scen ur Dantes helvete. Korteligen, sällan har
en födelsedag slutat bedröfligare, och Isak Domnerus, vår
olycklige fyrverkare, hvilken stått liksom Moses i den
brinnande busken, utan att likväl vinna hopens tillbedjan,
smög sig skamflat sin väg, aktande sig visligen för att taga
afsked af värdfolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
