Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Pylax eller den döende hunden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skurk! Hvad är din mening?»
»Dum fråga, med all respekt,» svarade Blomster; »er
reskassa begriper ni väl, för jag är alldeles strandsatt på
mynt i dag. . . Men raskt till verket! Jag har blindt lydt
er under de tre år jag stod vid gardet... lyd mig nu på
några sekunder bara, det är ju en bagatell det.»
»Du slutar i galgen, din bandit!»
»Inga hederstitlar, jag ber, för dem fick jag nog af
på regementet. Sinka nu inte på tiden, herr major, så att
ingen stör oss i vår lilla affär! Den första bjellra, som
närmar sig på landsvägen, blir er dödsklocka . . . Gif akt!
Ett. . . tau . . . ni känner tempot.»
Hvad var att göra? Majoren drog fram sin tjocka
plånbok.
»Du tillåter mig väl ta undan sådana papper, som du
inte kan ha nytta af?» yttrade majoren, under det han
bläddrade i plånboken.
Majoren tappade eller låtsade tappa en bundt
bankosedlar på marken. Blomster, hvars roflystna öga troget
följde pengarne, kunde icke motstå frestelsen, utan bugade sig
ned för att upptaga sedelbundten. Men då — snabbare
än blixten, än tanken, flög majorens sabel ur slidan och
klöf, förd af stark arm, Blomsters nacke . . . Stråtröfvaren
förblef liggande i snön, utan att gifva ringaste ljud från sig.
Sålunda räddade majoren sin reskassa, men skulle, såsom
han ofta försäkrade, gerna ha uppoffrat den och tio gånger
den summan, om han kunnat rädda sin trogne Pylax.
Denna händelse innebar ju det ypperligaste stoff till
en teaterpjes. Också fann hela klassen bearbetningen
förträfflig och trodde, att den genast borde hembjudas till kungl.
teatern, hvilken då som bäst med största framgång uppförde
en annan dram, kallad »Den trogne hunden», i hvilken pjes
en verklig hund uppträdde på den dramatiska tiljan. Det
var riktigt en tid för hundpjeser. Dock beslöts, att vi först
skulle uppföra vår pjes för oss sjelfva och sedan lemna in
den till kungl. teatern, såvida den utbetalade ett lämpligt
arvode, som allra minst borde räcka till en svart jacka
och ett par halfstöflar med stroppar åt hvardera af de tre
författarne. Öfverskottet börde användas till fyraskillings
kryddlimpor med sirap uti, hvilka skulle, så långt de räckte,
fördeias mellan hela klassen.
BildeT 7ir Ve.Vnlighnten. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
