Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emilie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aa
KX SKAPKSPELAJtES apventyr.
Utom de kontanta bidragen lofvade flere af kamraterna
att anskaffa åtskilligt annat af vigt för teatern. Så lofvade
oss sonen till en jernkrämare en jernplät till åskan och en
apotekarson en flaska nikt för blixten. En tredje gosse ville
låna oss en lefvande kanariefågel, en fjerde ett par dito
dufvor för att ge lif åt skogsdekorationen.
Det gälde nu att gripa verket an. Jag visste, att en
vanlig teaterdirektör, för att kunna börja, minst behöfde en
skog, en stad och ett rum, ty det ginge numera icke an att,
såsom i Shakespeares tid, så ofta en ny dekoration behöfdes,
uppsätta en tafla med påskrift: »Detta skall föreställa skog,
eller stad, eller rum» o. s. v. Jag trodde likväl, att vi kunde
hjelpa oss med en skog, för att sedan använda behållningen
af skogen icke blott till städer och rum, utan äfven till
kyrkor och fängelser, sä nödvändiga i den större dramen.
Det var klart, att vi icke skulle spela för intet; vi skulle
sälja biljetter åt allmänheten, och det kunde icke slå felt, att
allmänheten med nöje skulle åse våra representationer, helst
en af aktie-egarne med namnet Lindgren, son till redaktören
af tidningen »Granskaren», som då utgafs, lofvat oss de
fördelaktigaste recensioner. I likhet med andra stiftare af
bolag, hade jag förespeglat mina medintressenter den rikligaste
utdelning. Jag förutsade en tid af bättre frukostar i stället
för de tarfliga vi nu nödgades underkasta oss; jag vågade
till och med tala om en tid af fyra skillings kryddlimpor.
Sjelf skulle jag naturligtvis mest rosa marknaden på affären.
Det var som hade jag redan en aning om att, hur det än
ginge för sjelfva bolagen, så bure det sig ändå alltid för
bolagens disponenter och verkställande direktörer.
Skogen en gång besluten och en mängd tvåstyfrar redan
insamlade, gälde det nu att finna någon som kunde hjelpa
oss med målningen. Jag vände mig till en bekant utom
skolan, en gosse som hette Lundmark. Han var son till en
målargesäll, som bodde i det s. k. Ekrothska huset vid
Oxtorget, och hans mor rökte medvurst till försäljning.
Jag nämner detta derför, att så ofta jag besökte Lundmark,
trakterades jag med en skifva medvurst, något som innerligt
fäste mig vid familjen. Lundmark förklarade sig lika villig
som skicklig att hjelpa oss, och innan månadens slut var
vår skog färdig, tre kulisser på hvardera sidan och en fond,
der man icke såg skogen för trädens skull. Vi målade
äfven en himmel af det klaraste blå och i tre afdelningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
