Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emilie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMILIE HÖGaVISTi
33
eller masker, en för hvarje kulisspar, och se, det var allt
ganska godt.
Men en dag, när jag i vår atelier, d. v. s. ett större
vindskontor i Ekrothska huset, lade sista handen vid verket,
fick jag besök af en storväxt gosse som hette Westergren
och var några år äldre än jag. Jag såg honom icke med
blida ögon, ty han gick i Jakobs kyrkskola, claristernas
förklarade fiende, och han hade en dag, när jag vid
Brunke-bergs brunn hemtade vatten, ryckt kopparflaskan ur min
hand och hällt allt vattnet öfver mitt hufvud, hvarefter han
ville »torka mig med knytnäfvarna», såsom han uttryckte
sig, men jag föredrog att fly otorkad.
»Jag hör att du tänker öppna teater,» började jakobisten;
»men hvar tänker du spela, och hur många åskådare har
du plats för?»
»Jag spelar i en mangelbod här i gården,» svarade jag;
»och jag har sittplatser för tjugu personer.»
»Jag spelar i en bagarstuga vid Regeringsgatan, och min
salong har plats för fyrtio personer, utom för fyrtio barn, som
kunna sitta i knä på de äldre,» underrättade Westergren;
»jag har redan en mängd kulisser färdiga; jag har en stad
med två torn och ett vackert rum med fönster, som kan
öppnas, och en dörr, som man kan gå ut och in igenom.»
Jag studsade, men fann mig och svarade:
»Men jag har en skog och en himmel i tre afdelningar.»
»Jag spelar blott den finare komedien,» yttrade
Westergren, »och för den behöfs hvarken skog eller himmel. Hvad
har du för älskarinnor?»
Jag studsade ånyo, ty jag hade icke tänkt på behofvet
af riktiga primadonnor. Alltid kunde man få gossar som
passade till fruntimmer, hade jag föreställt mig.
»Jag har några elever vid kungl. teatern,» försäkrade
Westergren med triumferande min; »jag har ett par flickor
vid baletten; det duger det, din snushane!»
Jag kände, att jag bleknade inför denne förskräcklige
medtäflare. Hur skulle väl två nya teatrar kunna bära sig i
Stockholm, och hur kunde väl jag täfla med en teaterdirektör,
som rekryterade sina primadonnor från sjelfva kungliga
teatern? Jag ryste å egna och hela bolagets vägnar.
Westergren läste hvad som föregick i min själ och hånlog.
»Men det är dock skinn om dig fast det är tunnt,» tog
han åter till ordet efter en stunds pinsam tystnad; »jag har
Bilder ur verkligheten. III. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
