Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Excellensen Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Excellensen Cederhjelm.
Jag tror knappast, att jag tillbragt en oroligare natt än
den som följde på den olyckliga bataljen i bagarstugan.
Jag drömde ideligen om polisbetjenter. Oupphörligen tyckte
jag dem vara efter mig och att jag flydde öfver land och
vatten. En gång bar det till och med upp genom luften,
öfver jorden och molnen, till dess jag stannade i en stor
sal med himmelsblå tapc.ter och stora glittrande stjernor.
Taklisten bestod af sammanflätade engla-armar, som
småningom sänkte sig ned och knöto en ring omkring mig,
och jag hörde de ljufvaste röster tilltala mig och såg små
glänsande fingrar plocka ner stjernor från väggarna och stoppa
mina fickor fulla med dem, för att jag skulle ha något godt
med mig åt mina kamrater på jorden. Jag bet i en stjerna
och tyckte att den smakade som den ljufvaste honing. Men
i detsamma öppnades dörren, och tvänne polisbetjenter stego
in. Bestört öfver att finna polisen på ett ställe, der jag minst
väntade den, ville jag fly in i englaringen, men polisens
tjensteandar grepo mig, och jag hörde dem kriifva alla
englarne på böter för det de inhyste rymmare och
vålds-verkare. Innan böterna erlades, vaknade jag och kunde sedan
under återstoden af natten icke få en blund i mina ögon.
Tidigt och medan mina föräldrar ännu sofvo steg jag
upp, klädde mig och smög mig ur hemmet. Jag vandrade
gata upp och gata ned, utan att veta hvad jag’ skulle taga
mig till i min stora bedröfvelse. Det dagades alltmera,
och jag begaf mig in på en vid Clara sjö belägen bakgård,
der jag ofta plägade leka med mina kamrater och der jag
nu vankade hela förmiddagen, ett rof för de vidunderligaste
fantasier. Jag vågade mig lika litet till skolan som till
polisen, och icke heller tordes jag gå hem af fruktan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:48 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/3/0045.html
