Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han roffat af oss. Men åtnöj dig med förtäringen på stället
och låt saffranskringlan komma onaggad heml»
På den tiden trakterades grundligare vid begrafningar
än nu, och hvarje gäst fick dessutom med sig hem en stor
saffranskringla. Det var en mycket vanlig syn då, men
som nu skulle taga sig högst komiskt ut, att se en mängd
svartklädda herrar komma från begrafningshuset, alla med
hvar sin stora kringla hängande vid armen. Jag var derför
icke sen att ikläda mig mina svarta kläder och derefter
skynda mig till Nybrobacken å Ladugårdslandet upp i ett
gult trähus, som ännu i dag står qvar. * Hvarje gång jag
går förbi det der gula huset föres min tanke ovilkorligen
på kommissarien Holmstrands begrafning.
Jag framförde mitt ärende till den som hade värdskapet
för dagen, en slägting till den aflidne, och hvilken jag
en och annan gång äfven sett hemma hos oss. Min fars
förmodan slog in, jag blef bjuden stiga in och hålla till
godo, hvilket jag icke uraktlät, i synnerhet hvad det senare
vidkom. Ehuru yngst bland gästerna, borrade jag lika djupa
hål i konfektskorgarne som de andre, och jag lät ingen
vinbricka förgäfves passera förbi mig, hvilket hade till följd
att jag, naturligtvis ovan vid drufvan, blef temligen
»opp-spelt». Vi väntade länge på presten, och slutligen kom han.
Det var en ung hofpredikant Däfvel, en lång ståtlig man
med skäggbotten lika svart och glänsande som hans
sidenkappa, samt vackra och väl brända polisonger, en riktig
s. k. »Kristi kavaljer». Just som processionen, efter skedd
uppropning, skulle sätta sig i rörelse, kom värden till mig
och sade:
»Klockarn, som skulle gå i spetsen för processionen,
måste ovilkorligen bort på en annan förrättning, och det är
kungl. hofpredikantens fel, som kom en timme senare än
han bort. Men som jag inte gerna kan besvära någon annan
af gästerna att gå framför i hans ställe, så får jag be dig,
min gosse, agera likbjudare, men tag inte för raska steg,
utan ha ögonen bakom digl Processionen tager vägen
uppför Nybrobacken, viker genast af till höger på
Ladugårdslands torg, går Storgatan och skrider in genom norra porten
till kyrkogården. Lägg nu det noga på minnet, min gosse,
och se allvarsam uti»
Ehuru jag var, som det kallas, något »oppspelt», kände
jag mig likväl något generad af att gå i spetsen för en
* Detta skrefs på 1850-talet. Det gula huset finnes ej mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
