- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
240

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - General Hård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


General Hård.





Det såg ut, som vi aldrig skulle komma från Upsala.
Jag hade aftonen förut beställt hästar till klockan fem
på morgonen. Uret i domkyrkans torn hade slagit sex, och
jag var den ende på gästgifvaregården som var vaken och
uppe. Jag bultade på gästgifvarens dörr. En sträf, yrvaken
stämma inifrån bad mig dra så långt vägen räckte.

»Det är just det jag vill,» svarade jag; »men utan
hästar kommer jag ej i väg, och de borde redan för en
timme sedan ha varit framme.»

En ny mustig ed följde på denna påminnelse jemte
uppmaning att tala vid hållkarlen. Jag sökte reda på dennes
krypin och bultade på hans dörr. Jag fick ungefär samma
svar med det tillägget: »komedianterna få vänta».

Belefvenheten är icke stor vid Nordens första
universitet, tänkte jag, och drog icke det ringaste i betraktande
att tillskrifva detta den omständigheten, att inga s. k.
»kome-dianter» den tiden fingo ge representationer i Upsala, utan,
märkvärdigt nog, endast lindansare och akrobater. Det var
först ungefar åtta år derefter en sådan tillåtelse ändtligen
medgafs. Men, tänkte jag vidare, en gästgifvare måste
åtminstone vara höflig, ty derpå ha vi lagar och författningar,
och jag höjde ånyo min röst, hotande med att klaga i
dagboken. Ett rått skratt besvarade detta hot. Han kunde
med skäl skratta, ty aldrig har jag hört, att den som klagat
i dagboken fått rätt. Jag slog derför an en mildare ton
och talade om drickspengar, någonting som aldrig brukar slå
felt. Men det hörde till min otur, att den gången hände
det likväl. Hållkarlen förklarade, att klockan icke var fyra
än, och dervid blef det, trots mina protester.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:48 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/3/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free