Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några gröna strån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in vid teatern. Hvad ni minst är, det är skådespelare. Men
ni är en praktisk man, pålitlig och ordentlig och skulle bättre
passa till mycket annat. . . Men hvad har ni i knapphålet?
Förebud till Wasaorden kanhända?»
»Ack!» svarade jag, »under vägen hit sökte jag min
mors graf och tog dessa strån från den plats, der jag tror
att hon hvilar.»
»När dog er mor?»
»För sexton år sedan.»
»Sexton år sedan, och ni besöker ännu hennes graf!»
yttrade hon med en tår i ögat; »det är vackert af er, jag
håller af er särskildt för det.»
»Och besynnerligt är,» anmärkte jag, »att samma tanke
ni nyss behagade yttra, eller att jag minst passade för
teatern, rann upp hos mig sjelf, när jag satt på kyrkogården,
och det var som hade jag hört min moders röst.»
Emilie betraktade mig länge tigande med ett uttryck
af den djupaste rörelse.
»Ah, jag fick ett infall, en idé!» utbrast hon plötsligen,
i det hon förde handen till sin panna; »mins ni i vår
barndom den der recetten jag lofvade er, men ännu icke
gifvit? Hvad säger ni om . . . till exempel om en befattning,
"en intendentsbefattning vid något af våra kungliga slott?
En sådan är ledig nu, både majorer och ofverstlöjtnanter
söka den. Men "tyst! Icke ett ord till mig eller andra
förrän . .. Nog af, mycket kan uträttas, när minnet af en mor
förenar sig med en systerlig vän, som . . . som snart nog
kanske icke heller är annat än ett minne!»
Dervid nickade hon vänligt och försvann.
Jag lemnade Framnäs med bevingade steg och glädje
och förhoppning i hjertat. Jag betraktade de gröna stråen
i knapphålet. Förut hade jag tyckt, att de sågo så bleka,
så dystra ut. Nu syntes de så gröna, så lefvande som om
de aldrig lemnat sin tufva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
