Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka icke skulle ha något mot att få heta fru
hofinten-dentskan. Vi skola verkligen allvarsamt tänka på saken.
Jag har riktigt beslutit att dansa första dansen på ert bröllop,
och jag har icke mycken tid att förlora, som ni väl finner.
Lemna nu bara saken åt oss fruntimmer, och allt skall
bli bra.»
I detsamma uppnådde vi slottstrappan, som först
beträddes af hofmästarinnan. Men den unga grefvinnan
stannade nedanför med en min af att vilja tala med mig.
»I dag är det första gången jag varit något missnöjd
med er,» sade hon. »Om jag inte värderade och höll af er,
skulle jag icke vara så uppriktig som nu. Jag tyckte inte
om ert yttrande till min tant både för min och er egen
skull. Sjelf har jag väl aldrig gifvit anledning dertill, och
en lycka var, att tant icke fattade det, ty då hade ni satt
på spel hennes välvilja för er. . . Men ni förstår mig nog
och . . . Min Gud, ni blir ledsen, ni blir riktigt blek 1»
»Mamma skall vara snäll mot denten, för denten är
snäll mot Lilli,» bad denna, springande mellan oss, en
amorin, fast tyvärr utan pil och båge.
»Tycker du, kära Lilli, att jag skulle kunna vara ond
på denten, som gifvit dig ett så vackert perlband. Men
grand’tante har inte sett det än, du måste genast visa henne
det. Adjö nu, och mycken tack för den angenäma
sjöpromenaden 1 Hvad betyder ett litet strömoln på en så vacker
dagl Ännu en gång, tack! Men glöm ej, att medan kärleken
lefver af sjelf bedrägerier, lefver vänskapen af förtroende.»
Dervid tog hon Lilli vid handen och skyndade med
henne uppför slottstrappan, lemnande mig snopen och
modstulen. Men hvad var att göra? Hvad annat än att lida
och tiga, lofvande inom mig bot och bättring.
Ett par dagar derefter såg hofmästarinnan flere af ortens
ståndspersoner hos sig på kaffe, och det gick muntert till
på den stora gräsplanen utanför slottet. Vid ett kortare
uppehåll i lekarne kallade hofmästarinnan mig till sig, der
hon satt bredvid sin niéce.
»Min bästa hofintendent!» började hon ånyo; »hvad
säger ni om de många unga damerna vi ha här i dag?
Hvad tycker ni om assessor B:s äldsta dotter? Är hon inte
intagande? Och märk väl, hon har en ganska artig
hemgift dessutom. Det är just henne jag utsett åt er. Ett
enda ord, och förlofningen är eklaterad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
