Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, men han syntes så bedröfvad öfver min vägran, att
jag slutligen måste det. Jag har skrifvit massor af
tillfällighetsvers åt bagare och bryggare, men inte fått så
mycket som en kringla eller en mugg öl. Sannt är, att
jag då och då kunnat bli bjuden på en sexa eller en toddy,
men det har jag bjudit på igen och dermed qvitt. Men
för poemen skulle de ännu stå hos mig till boks, ifall det
någonsin fallit mig in att föra en sådan.»
En annan skald af mina ungdomsbekanta, ännu
lefvande och ganska utmärkt som sådan, har en annan
historia, passande till motstycke här. Han var bekant i ett
mycket rikt bryggarhus och hade under loppet af några år
gått alla familjens medlemmar tillhanda med
tillfällighetsvers på himlen vete hur många namns- och födelsedagar.
Nu brukade han hos samma bryggare hemta det lilla
ölförråd han för egen del behöfde, men för hvilket han,
ordentligen debiterad, hvarje nyår lika ordentligen kräfdes.
Patronen skickade räkningen först, och sedan kom hans
bokhållare tidt och ofta för att påminna om betalningen.
Som nu vår poet var fattig och följaktligen hade ondt om
kontanter, så föll det honom in en dag att på försök skicka
bryggaren en moträkning på alla de poem, han på
beställning skrifvit för dennes familj, och då ingen liqvid från
det hållet hördes af, gick han sjelf för att kräfva, ty han
hade ingen bokhållare han, som patronen.
Patronen skrattade så, att han måste hålla sig för
magen. Glädjen, om den icke alltid går till hjertat, går
åtminstone till magen.
»Hur kan man skicka räkning på sådant der?»
frågade han.
»Dugde inte mina varor?» frågade poeten.
»Åhjo, det förstås,» svarade bryggaren; »men det der
är ju så lätt, det der skakar ju magistern ur armen som
ett inte.»
»Är det då lättare att skaka vers ur armen än tappa
öl ur fat?» frågade poeten.
»Men det är väl någon skilnad på varor,» anmärkte
patronen.
»Men är det då blott de korkade som ha penningvärde?»
frågade poeten.
Patronen blef något stött öfver, att man kunde sätta
något sådant i fråga, och jag minnes ej, hur den affären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
