Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det blå sidenförklädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bomullsklädning burit ett blått förkläde af siden, måhända
en gåfva af någon som för tillfället icke haft lämpligare
att ge. Han hade sett henne i denna toalett hoppa öfver
dikena, täflande i vighet med en stor hvit katt, oftast hennes
enda lekkamrat. Grannarne kallade henne »Det blå
sidenförklädet», och något annat namn på henne kände han ej.
Möjligt är, att han äfven gifvit akt på de ovanligt fina och
regelbundna ansigtsdragen, trots de tydliga spåren af svält,
köld och annan hård medfart. Det behöfves icke mycket
stoft eller imma för att dölja sjelfva kristallens glans.
»Hvarför går du inte och värmer dig för brasan?»
frågade han henne; »du ser ut som du behöfde det,
stackars flicka!»
»Hvitnos är varmare,» svarade hon, nypande katten i
ena örat; »han har inte åkt på kälke, han har kommit
till fots.»
»Du är så gammal, att du kunde få dig någon hygglig
tjenst,» fortfor arkitekten.
»Jo vackert ock,» svarade flickan. »Somliga tycka jag
är for stor och andra att jag är för liten. Öfverallt ovett
så det hurrar kring öronen. Men hellre kastar jag mig ut
genom fönstret, än jag låter rulla mig utför trapporna, och
så tycker Hvitnos med.»
»Men du går väl i någon skola?»
»Går man i skolan med tockna skor?» ropade hon och
slungade fram på golfvet en känga, som kunnat väcka en
skomakares förtviflan.
»Har denna flicka inga föräldrar i lifvet?» frågade
Welinder muraren.
»Nej, men så många fler syskon. Hon hade minst
hundra, när hon höll till i det der präktiga huset vid
Drottninggatan.»
»Således ett barnhusbarn. Se här, min flicka, har du
till ett par hela kängor.»
Welinder lemnade flickan en bankosedel och gick. Sjelf
hade han den tiden ingenting att vara af med, men han
tänkte visserligen göra något mer för den stackars flickan,
hvars infall och väsen för öfrigt gjort intryck på honom.
Men upptagen som han var af egna omsorger, glömde han
snart »Det blå sidenförklädet». Ovanliga äro sidenförkläden
i tobakslanden, men mycket ovanligare glömmer man med
tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
