Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är Hippetippdansen!» ropade Madaskan, »och den
ska alla vara med om. Bjud opp Emma, herr sekter! Hon
vill inte dansa, gudbevars, hon är lite finnosig af sig, ett
påbrå från modern. Men med er dansar hon nog, lita på det.
Hon har helt annat lif i ögonen, sedan ni kom. Jag ser nog
hvar skon klämmer, jag, men för en sådan klämm grälar
man inte på skomakarn.»
Evers hastade att uppsöka Emma, och när han träffade
henne, fann han henne synbarligen besvärad af den unge
sjömannen, hvilken, under sina vanliga hvisslingar och
knäppningar, sprattlade med benen framför henne, ett sätt att
bjuda opp till dans, som sedan äldsta tider lärer vara gängse
i Karlskronatrakten.
»Hör du, sjöman viger!» ropade Madaskan, som var
hack i häl efter och ögonblickligen grep sjömannen i armen,
»det der är inte tåg för dig att hala i. Du ska få
hippe-tippa med mig i stället.»
Dervid drog hon med sig sin motsträfvige kavaljer, och
snart följde alla de öfriga. Till och med skolmästarn och
fodermarsken lemnade sitt kära bord och hastade till
dans-. lokalen.
Evers hade aldrig hört talas om Hippetippdansen, än
mindre sett den. Uteslutande stockholmsk, som vi ha
anledning tro, var det en ringdans under sång med gifven
refräng. Första kupletten var säkerligen gammal och
af-sjöngs alltid; men de öfriga omvexlade, författade vid olika
tillfällen. Refrängen var: »Hippetipp, hippetapp, hippetupp.»
När kupletten var afsjungen och refrängen började, släppte
de dansande hvarandras händer, dem de sedan höllo upp
orörliga framför sig, liksom vid negrernas dans i
Trollflöjten, och gjorde jemnfota och med raka ben ett hopp
för hvardera åf de tre hippen, och den som då kom högst
var naturligtvis högsta hönset i korgen. Dansen, roligare
som sedd än som beskrifven, börjades nu och fortsattes
med full fart och, man kan väl säga det, äfven med full
hals både af gamla och unga.
»Hippetipp, hippetapp, hippetupp!
Låt oss alla så glada nu vara,
Like mygg som om sommarn sig para
Och som dansa när solen går upp I
Hippetipp, hippetapp, hippetupp!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
