Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farbror Walsterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta minne tycktes vara hans ljufvaste. Obegripligt
att han icke hade ljufvare, ty han var gerna sedd af
fruntimmer, var ofta föremål för de lifligaste uppmuntringar å
deras sida, och ingen kunde vara mer belefvad i sitt sätt
mot dem än han. Men längre än till ord och bugningar
kom det aldrig.
Så förblef han ungkarl. Marie med ett par stekta
kycklingar på sitt fat var honom en vida behagligare syn
än Afrodite sjelf med sina begge svanar.
Men en dag flyttade han från Stockholm till Vesterås
för att der bestrida ett räntmästarförordnande, och Marie
följde naturligtvis med. Farbror Walsterson saknades af
många och icke minst af dem han hvarje onsdag brukade
se hos sig på den beprisade favoriträtten. Det var efter
sådana middagar som Marie vanligtvis inkallades och
berömdes.
»Det tror jag nog,» yttrade hon vid ett dylikt tillfälle,
»när man står hela dagen vid hackbrädet.»
»Just deri ligger konsten,» förklarade husbonden.
»Men hin må vara konstnären!» förklarade Marie.
Marie hade också ett annat vigtigt åliggande, det att
tillreda grogg af finaste konjak och som han tog med sig i
flaska, när han besökte andra.
Flere år förgingo, hvarunder jag icke hörde det ringaste
om farbror Walsterson, visste icke ens om han ännu var i
lifvet, då jag en afton återsåg honom, men på ett ställe,
der jag minst väntade det.
Under min första utrikes resa uppehöll jag mig några
dagar i Bryssel. En afton hemkom jag till det hotell, jag
tagit in på, och gick in i matsalen. Det var ännu ej
supédags, blott ett par ljus voro tända, så att det var temligen
skumt i den stora salen. Jag upptäckte dock vid ett mindre
bord helt nära ingången en ensam äldre herre, smuttande på
ett ofantligt dricksglas, fyldt med något mörkbrunt fluidum.
Af hans byxor, som voro uppdragna på halfva benet, och
af den röda boken, han höll under armen, bestämdt
Murray’s handbok för resande, fann jag genast, att det var
en engelsman.
Jag slog mig ned vid matbordet längre in i salen
och började studera matsedeln, då en ny gäst trädde in,
gapande på tak och väggar. Jag kunde i skymningen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
