Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten jernvägsscen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»De äro gifta sedan fyra år,» upplyste en annan.
»Fyra år? Den smekmånaden tar då aldrig slut! Men
mannen återkommer då från Amerika, der han vistats i
flere år?»
»Han kommer från Hamburg, der han varit i två dagar.»
»Bara två dagar! Men hvem är han då? Och hvem
är hon?»
»Han är en anspråkslös tjensteman i Hannover. Men
hon ... nu kommer det märkvärdigaste ... hon är dotter till
en bankir i Frankfurt, en bankir på millioner, herre.»
»Men hvad tänker den bankiren på, som så placerar
sina millioner?»
»Det stod hårdt på, må ni tro, men det gick. Mången
liqviderar med kyssar, som ni ser ... Kan ni räkna dem?»
Det kunde bestämdt ingen. Det var med dem som med
de många telegrafstolparne utmed jernvägarne, när man far
med kurirtåg. Det är som såge man en enda, men desto
mer uthållande ech långvarig.
»Lefver svärfadern än?» frågades vidare.
»Ja.»
»Godt! Den unge mannen har ännu ej fått millionerna.
Måtte han aldrig få dem! Det önskar jag af hela min själ.»
»Hvarför det?»
I detsamma ljöd ångpipan, och tåget satte sig i gång.
Jag fick ej höra svaret på den sista frågan, men gissade
lätt dertill: För mycket sol ger solstyng; för mycket guld
dödar trefnaden, kärleken och lyckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
