- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död /
88

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en skeppsbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Historien om en skeppsbotten.




Dagen efter midsommardagen år 1823 var en het dag
för Stockholm. Med brännande junisol förenade sig
branden af en hel stadsdel. Hela Blasieholmen stod i lågor.
Ur hvarje hus hvirflade flammor upp som ur en masugn.
Skeppsholmskyrkan, hvilken då hade sin plats invid
norra ändan af Skeppsholmsbron, antändes och brann ned
jemte liket af en gammal sjöofficer, som vid tillfället stod
bisatt i dess kor och sålunda upplifvade minnet af
brännåldern. Från kyrkan sprang elden ned öfver sjelfva bron,
hvilken ögonblickligen insveptes i rök och gnistor. Men
icke nog dermed. På strömmen lågo ankrade flere större
fartyg. Äfven till dem kastade sig lågorna, äntrade, gingo
till väders och mannade slutligen rå, segrare till sjös som
till lands, och detta allt vid trumhvirflar i alla väderstreck
och under klämtslag från hufvudstadens alla kyrktorn. »Allt
stort sker tyst», heter det. Men eldsvådor, stora eller små,
höra bestämdt till undantagen.

Stränder och kajer vimlade af folk och strömmen af
smärre farkoster, hvilka i alla riktningar svängde sig kring
de brinnande fartygen. Bland småbåtarne utmärkte sig en
kronans salslup, roende helt nära den brinnande bron.

»Det går lika hett till på kronslupen der,» yttrade en
timmerman, tillhörande arbetsmanskapet vid bron. »Se bara
så arg gamle Calle är! Ögona spruta eld, och armarna gå
som vingarna på en väderqvarn.»

Äfven mina öron uppfångade detta yttrande, ty äfven
jag, den tiden en tolfårig gosse, befann mig nära samma bro.
Jag riktade mina ögon mot salslupen och varseblef en äldre
herre i trekantig hatt utan plym, stående i fören, lifligt
svängande armarne och lika lifligt vridande ansigtet än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/5/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free